Natten till lördagen tog hon stilla farväl av sina närmaste. Maken Henrik
Bredberg, döttrarna Carolina och Sanna, modern Birgitta Olsson, och systern
Lena Prawitz.
Det är som om vissa människor föds med dörren till livet på vid gavel.
Hungrigt och nyfiket griper de sig verket an och lever, både som om tiden
var oändlig och som om den snart skulle ta slut. Varje droppe dyrbar, varje
smula viktig.
Mona var en sådan människa. Okuvligt energisk. Kämpande.
Stolt och rak gick hon med raska steg genom korridorerna I Sydsvenskanhuset
på väg mot nästa arbetsuppgift, nästa intervju.
En av hennes förra chefer kom spontant på tre ord i en sammanfattande bild.
Glad, leende, energisk. Just så.
Mona Bredberg Jakstrand föddes i Malmö den 16 augusti 1963. Hon växte upp
här och tog studenten på Pildammsskolan. Efter studenten gick hon ett år på
hushållslinjen på Åkersberg för att så småningom landa i Lund och studier i
informationsteknik på universitetet 1984-85. Sedan läste hon på
Informationslinjen på Skurups Folkhögskola.
Men Mona ville bli journalist och började vikariera på Sydsvenskan i mitten
på 80-talet.
I början av sin karriär arbetade hon på Lundaredaktionen under dåvarande
legendariske chefen Jan Mårtensson. Sedan följde några år på Omkretsen där
hon var kommunreporter. I mitten på 90-talet kom hon till Featureredaktionen
där hon varit sedan dess. Hennes område var medicin och hälsa, något som
passade hennes temperament väl. Det är ett svårt, oändligt stort och
vittförgrenat fält som gav henne utlopp för sin stora energi och envishet.
Målmedvetet satte hon sig in i sina ämnen, studerade och fördjupade sig för
att fullgöra sitt uppdrag – att varje dag, året runt ge läsarna en bättre
tidning. Hon ville förklara ännu tydligare. Bli ännu säkrare på att det hon
förmedlade i sina texter skulle engagera läsarna, ge gensvar.
Många journalister sporras av motsägelser. Den underbara känslan av att ha
nått fram följs genast av känslan av att det kunde ha blivit ännu bättre. I
denna kluvenhet, i de korta euforiska ögonblicken och i de nödvändiga
arbetsmässiga rutinerna levde och verkade Mona Bredberg Jakstrand
helhjärtat, ja mer än så. Passionerat. Yrket var en stark del av hennes
identitet.
En arbetsplats är ju så mycket mer än steg i korridoren, lunchpauser och
arbetsuppgifter som ska utföras. Arbetslivet är kärlek, relationer och
vänskaper som varar livet ut. Varma människor värmer också andra, inbjuder
dem som finns i närheten till att ta del. Det är svårt att bli sur över
vänlighet, omöjligt att inte smittas av livsglädje och humor.
Det är med stor sorg och saknad vi konstaterar att dörren till livet nu
stängts. Men det är också med ljusa, lätta och varma minnen av hennes mod,
kamp och livsbejakelse vi kommer att fortsätta vår gärning.
KATARINA TORNBORG
Administrativ redaktionschef, Sydsvenskan