Med Stig Radner gick en av Lunds märkligaste medicinska profiler ur tiden. Han
tog studenten 1931, blev legitimerad läkare 1941, disputerade 1951, och blev
professor i medicin 1978. Hans utbildning i invärtes medicin breddades med
anatomi, röntgen, psykiatri och neurokirurgi. År 1951 var han i New York hos
André Cournand, 1956 års Nobelpristagare för studier med
hjärtkateterisering. Radner hade redan stor erfarenhet av sådan teknik. 1945
synliggjorde han först i världen hjärtats kranskärl med röntgen. Han visade
1947 hur man kan styra katetrar till bl.a. kotartären för studier av
cirkulationen i lilla hjärnan. Radners insats förnyade röntgendiagnostiken
över världen.
Hans djärvhet visades i suprasternalpunktionen, då han stack en lång tunn nål
från halsgropen neråt bröstkorgen för att inför hjärtkirurgi mäta tryck i
aorta, lungartär och vänster förmak. Radner gjorde även praktiska
konstruktioner för vardagssjukvård, såsom "klängan"
för allsidig muskelträning samt "pudan" som hjälp vid
svåra andningsbesvär.
Radner var en god iakttagare. Under hjärtoperationer kände han med fingret i
klaffen mellan vänster förmak och kammare hur hjärtat sög. Hjärtat har
alltid klassats som tryckpump utan sugförmåga. Nyligen har visats att Radner
hade rätt. Han studerade hjärtmuskeln i detalj och slöt sig till att hjärtat
under pumprörelsen vrider sig och att blodet rör sig genom hjärtat på det
mest energibesparande sättet, allt nyligen bekräftat.
Som elegant och engagerad undervisare uppskattades Radner högt av studenterna
och blev Hedersledamot av Medicinska Föreningen. Under 50 år höll han
lysande tal vid fester och bidrog med eleganta och finurliga affischer till
Toddydagarna. På 50-talet startade han Medical Summer School i Lund för
utländska studenter, en institution som spritt Lundamedicinen till tusentals
blivande läkare över världen. Locus Medicus Lundensis, medicinarnas hem i
Lund, låg Radner varmt om hjärtat. Han skänkte konstverk till dess
förskönande.
Stig Radner var en av de sällsynta fria forskare som bäst utvecklas i en
fridsam akademisk miljö, utan jäkt efter anslag eller tyngd av
administration. Det är sådana ett universitet måste skydda.
Björn Jonson
Leif G Salford
Håkan Westling