När jag inför en kvällsrepetition av Jenufa tvingades tillkännage att koristen
Jonas Bjerkén hastigt avlidit, grät många av hans vänner i ensemblen öppet.
Ännu långt senare satt de kvar i kantinen på Malmö Opera, höll om varandra,
sökte och gav varandra tröst.
Det blev ingen repetition den kvällen. Chock och sorg gjorde det omöjligt.
Jonas Bjerkén hade varit länge på Malmö Opera. Han blev ”upptäckt”
under ett cirkusspel i Kristianstad och fick provsjunga.
Han var då inställd på att arbeta som jägmästare och hade ingen annan
musikalisk utbildning än erfarenhet från körer och spex.
Provsjungningen resulterade i fast anställning i Malmö Operakör 1993.
Jonas Bjerkén blev en av de sångare utan vilka operans produktioner skulle
låta tunna och färglösa.
Han vidareutbildade sig hos Karin Mang-Habashi och anförtroddes
solistframträdanden, som Papageno i ”Trollflöjten”, Marullo i ”Rigoletto”
och Falke i ”Läderlappen”.
Han sjöng huvudrollen som bonden Kristoffer i Mats Edéns ”Den
farliga natten”. Själv framhöll han gärna ”Kristina från Duvemåla” som sin
största scenupplevelse. Han sjöng bland annat rollen som Danjel.
Utanför Malmö Opera hade han också uppdrag. En viktig uppgift var Kapten Ahab
i musikalen ”Moby Dick” i Lund.
Men jägmästaren var aldrig långt borta. Inte ens i operahuset
mitt i centrala Malmö glömde han sin kärlek till naturen. Jonas Bjerkén
visste att de nyttiga bina saknas i moderna storstäder.
Jonas placerade två bikupor på taket till administrationsbyggnaden. Att det
genererade över 100 kilo honung som sedan såldes i shopen eller användes
till att brygga mjöd inför vikingaeposet ”Tirfing” var bara en bonus.
Jonas Bjerkén var en del av det stora kollektiv som utgör Malmö Opera, där
alla behövs och har en uppgift att fylla.
Men han var också en stor personlighet, som gjorde arbetet än lättare och
pauserna roligare.
Dagen innan han dog repeterade han med sina kollegor och vänner inför
premiären på Leos Janaceks ”Jenufa”. Han spelade en invånare, fyllot, i den
mähriska by där operan utspelar sig.
I smutsiga kläder, med sminkade fåror i ansiktet och svärtade tänder, vacklade
han omkring i kantinen, spelade sin roll redan innan han gick på scenen
samtidigt som han underhöll sina vänner.
Han visste att en ensemble som är glad och avspänd spelar bättre än en där de
medverkande är spända och nervösa. Jonas Bjerkén var en omtänksam kollega
och en god vän.
Hur ska vi klara oss utan honom?
Bengt Hall
teaterchef