Maj-Britt var en stor personlighet och inspiratör för många. Hon var verkligen
vetgirig i ordets rätta bemärkelse. Med brinnande intresse följde hon den
samtida utvecklingen. Genom det byggde hon upp en ovanlig kunskapsbank som
hon hade i sitt minne. Och hon delade gärna med sig av det hon lärt.
Hennes livsmotto var att varje dag lära sig något nytt och det gjorde hon in i
det sista.
Maj-Britt växte upp i en tid då kvinnors plats ansågs vara i
hemmet, men hon hade en fast tro på kvinnans lika rätt. Hon vägledde unga
kvinnor att ta plats i samhället. Själv tog hon studenten med högsta betyg
när hon fyllt 50 år.
Hennes barndom och tidiga uppväxt i Småland präglades av sparsamhet, men också
av gemenskap och förnöjsamhet. Hon växte upp i Malmö på 30-talet och levde
där fram till slutet av 70-talet.
Hon fascinerades av Malmös historia och kunde allt om hur man levde och tänkte
under olika årtionden. Maj-Britt följde med stort intresse den positiva
utveckling som Malmö genomgått fram till idag.
1977 flyttade Maj-Britt med sin make till Ystad och arbetade där inom
hemtjänsten i flera år. Efter flytten till Lund 1991 fortsatte hon denna
gärning genom omfattande ideellt arbete. Många filtar och koftor har
stickats och virkats av Maj-Britts flitiga händer och kommit andra till del.
Maken Tore dog 1992.
Maj-Britt hade ett stort historiskt intresse och reste gärna till nya städer
och länder. När hon på senare år blev Lundabo blev detta ytterligare en
kunskapskälla för uppskattade föredrag bland annat på Vänskapens Hus.
Maj-Britt var insiktsfull och viljestark. Hon tog sig an livets olika frågor
och blickade framåt. Hennes livsvilja var ett kännetecken som gav många stöd
och kraft. Den styrkan har nu familj, släkt och vänner ett mycket stort
behov av. Saknaden efter henne är stor.
Gunnar Ericson
för vännerna