Ove levde hela sitt liv på Österlen, där han och Ebba bodde i det lilla gula
huset utanför Järrestad/Simrishamn ända sedan giftermålet 1953.
Redan från början fick Ove känna på tungt arbete. Han hade inte ens hunnit
konfirmeras när han fick tjäna ihop till sitt levebröd på egen hand hos
lantbrukare i trakten.
Därefter blev det byggbranschen och otaliga är de hus på Österlen som Ove
varit med om att bygga.
1978 blev tjänsten som kyrkovaktmästare i Gladsax ledig och Ove
sökte och fick jobbet. Tillsammans med Ebba blev det 17 år i församlingens
tjänst.
Även om hjärtproblemen kom in i bilden tidigt så hade Ove ett hjärta som rymde
en enorm människokärlek.
Att möta människor i sorg och även hjälpa anhöriga med praktiska ting kring
begravning och gravskötsel var något som han alltid satte främst på agendan.
När det handlade om vigslar fann han och hustrun alltid en glädje i att
smycka och göra fint.
Att alltid vara tjänstvillig och göra det där lilla extra var signifikant för
Ove.
När jag, ende sonen Patrik, började sin bana som kyrkomusiker var
det alltid Ove som ställde upp och skjutsade till Österlens alla kyrkor. Han
snickrade ihop en orgelpall åt sonen och gjorde tillsammans med Ebba allt
för att denne skulle få möjlighet att studera, vilket de själva aldrig hade
fått möjlighet till.
År 1992 föddes första barnbarnet Julia, tätt följd av Ola och några år senare
Samuel. Att få träffa barnbarnen var något som Ove alltid gladdes åt och de
hade alltid en plats i Oves tankar.
Resorna till Småland var många och den händige Ove ville alltid
hjälpa till med huset och trädgården så länge han orkade.
De sista åren började hjärtsvikten ta över allt mer och Ove kämpade en envis
kamp, fullt medveten om att slutet fanns runt hörnet.
Två dagar efter sin 81-årsdag insomnade Ove lugnt och fridfullt i närvaro av
makan och sonen.
Patrik Sassersson