SÖDRA SANDBY.
Dagen inleds tidigt hemma i villan i Södra Sandby. Vid halv sex på morgonen
brukar yngste sonen Oscar tycka att det är dags att gå upp. Sedan är det de
kramglada storasystrarna Livia och Alicias tur att piggna till och så är
allt i gång. En vanlig måndag i november är Alicia magsjuk och pappa Mats
jobbar hemifrån av samma anledning.
– Och jag är hemma för vård av sjuk man, skämtar Sandra Ellberg.
Om några timmar ska hon gå på sitt kvällspass på Willys i Lund. Med väna
Disneytoner i bakgrunden, ett ombonat hem med bokhyllorna fyllda av
dvd-boxar och en man som underhåller ett sjukt barn på övervåningen är
scenen en helt annan än under Sandra Ellbergs tidiga vuxenliv.
Som 22-åring sa hon en morgon som vanligt "Vi ses ikväll"
till pojkvännen som misshandlat henne psykiskt, fysiskt och sexuellt i flera
år. När han gått till jobbet fick hon hjälp av mamma och kusiner att tömma
alla sina saker i stora svarta plastsäckar, köpa nya möbler och flytta sitt
hem till en lägenhet hon fixat själv. Pojkvännens nyckel slängde hon in
genom brevinkastet, liksom det gamla liv hon fått nog av där.
– Första natten jag sov i min egen lägenhet fick jag en sån frihetskänsla. Det
kändes som att ingen kunde komma och förstöra.
Ändå återvände hon till honom en gång innan brytningen var total.
– Det man har haft är ju det man känner till, trots att det var ett liv helt i
kontroll.
Just nu när saker och ting höll på att ordna upp sig, hon hade ett jobb hon
trivdes med och hade träffat en kille som "swept me off my feet,
det var himlastormande", kom reaktionen på åren av misshandel:
panikångest.
– Första gången jag upplevde det var jag på bio och såg en James Bond-film.
Det var bara en känsla av att "Jag dör! Eller så kommer jag svimma".
Hon försökte dämpa det med läkemedel men klarade inte att ta sig igenom
biverkningarna som kunde vara värre än själva ångesten. Ibland kunde hon
inte gå utanför sitt rum.
– Jag har fått lämna återbud till fester och accepterat att alla inte kan
tycka om mig. Men de ska inte tycka illa om mig för något jag inte kan
styra.
Räddningen kom när hon jobbade som receptionist på en mottagning för
kiropraktiker och massörer i Malmö. Ett par australiensare kom dit för att
hålla i en särskild form av terapi som riktar in sig på det undermedvetna.
Hon fick tid hos dem och efter tre sessioner märkte hon stor skillnad i sitt
förhållningssätt till världen.
– Det var mitt i Malmöfestivalen med folk överallt, men jag kunde ändå gå ut
på torget och sätta mig och äta lunch.
Sedan dess har attackerna hållit sig borta. Tills för helt nyligen då hon
vaknade genomsvettig mitt i natten.
– Det är den jäkla svininfluensans fel. Jag får sådan ångest över att någon i
familjen kan bli sjuk.
Paniken är oförutsägbar och yttrar sig i form av andningsvårigheter och som "flytande
is" över bröstet.
– Det är den värsta känslan. Jag föder hellre tre barn till än upplever den
igen.
Men livet rullar på. Hon trivs i kassan på Willys där hon jobbat i åtta år.
– Det är verkligen ett no brainer-jobb, man är inte hjärnkirurg precis. Men
jag gillar att träffa folk.
Om tio år hoppas hon att hon har åkt till Australien för att utbilda sig inom
terapiformen som hjälpte henne. Och kanske har hon en egen terapimottagning.
Och en syateljé.
– Jag har lite planer på att börja sy upp kläder och kollar upp leverantörer.
När man är småbarnsmamma måste man "multitaska",
om jag sitter framför en film har jag alltid tyg i knäet.
I Sandra Ellbergs "omfattande jobbhistorik" av barnpassning,
taxfreebutiksbiträde på Sturup, städ- och hotelljobb finns även
syateljéinnehavare. Hon drev en butik i Veberöd för några år sedan.
– Jag kan verkligen sakna doften av olika slags texturer, som när någon står
och stryker och det nästan luktar lite bränt.
Alicia kommer förbi och vill upp i mammas knä. Sandra Ellberg spinner vidare
på tioårsscenariot.
– Då är Livia sjutton år. Förhoppningsvis är hon inte gravid! Jag hoppas att
jag har fått styr på barnen och att de inte har satt eld på någon skola,
säger hon med hänvisning till branden på Killebäcksskolan, en av de mer
dramatiska händelserna på senare år i annars så lugna Södra Sandby.
TRE FÖREBILDER
Mamma, Anne-lis Ellberg
"Hon är så stabil, lugn och konsekvent och har alltid funnits där. Hon
ställer upp och tar hand om barnen och vi kan prata om allt. Och så gillar
hon att städa – det gör inte jag!"
Dolly Parton
"En extremt klok kvinna. Hon har en hjärna under den blonda peruken och
ett hjärta bakom de stora brösten, som hon brukar säga."
Dolly Partons webbsida
Dan Brown
"Det är en man med huvudet på skaft. Han skriver spännande, gräver djupt
och avslöjar saker."
Dan Browns webbsida
–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––