Hon är svart om fingrarna efter att ha arbetat med extraktet till en ny
hennapenna för ögonbrynen.
Sedan åtta år tillbaka ägnar Sabrina Muzi och hennes man Shoaa Abdul-Rahman
sig åt att framställa och sälja skönhetsprodukter av naturliga ingredienser. "Turning
tradition into trend" är slogan bakom hennapennan för
kroppsdekorationer.
Att kvinnor hennafärgar sina händer är vanligt inför muslimska bröllop,
framförallt i Indien och Pakistan. Men att använda pulver som sedan ska
torka är en omständlig process. Hennapennan är ett sätt att slippa bli
kladdig.
- Man ska inte behöva bli smutsig om händerna, förklarar Sabrina Muzi .
Hennes vänliga och glada ansikte ramas in av de röda glasögonbågarna och den
grå sjalen. Länge såg kemisten från Fermo i den mellanitalienska provinsen
Ancona sitt hår som en viktig del av sin personlighet. Därför tog det tid
innan hon dolde det i en huvudduk, flera år efter att hon konverterat till
islam.
- Det var först när jag var gift och min man tyckte jag skulle ha sjal som jag
kände mig trygg i att ha den.
Men det fanns flera anledningar till att hon väntade. I sin barndom var
Sabrina Muzi katolik, egentligen mer troende än sina föräldrar. Från sex års
ålder gick hon i religionsskola varje vecka.
- I min by fanns en bra präst som engagerade de unga i att hjälpa varandra.
Han ordnade läger som jag åkte på och flera somrar var jag volontär för
yngre barn, berättar Sabrina Muzi .
Men det fanns inslag i katolicismen som hon ifrågasatte, till exempel att
präster inte fick gifta sig och att religiösa kvinnor skulle leva som
nunnor.
När hon senare läste organisk kemi och farmaci på universitetet i närmsta
staden träffade hon muslimer från olika länder i världen och började
intressera sig för deras tro. Under ett besök hos en studiekamrat i
Jordanien 1994 gick hon till en religiös ledare och bekände sig till islam.
- Men jag berättade det inte för någon när jag kom hem. Jag var ekonomiskt
beroende av mina föräldrar och visste inte vad de skulle tycka.
Hon tog sin examen i Italien men tyckte att det kändes svårt att ge sig ut i
arbetslivet som nybliven muslim. Istället begav hon sig till Sverige för att
gå en kurs här, och på Kemicent-rum i Lund träffade hon sin blivande man, en
palestinsk kemist från Jordanien som kommit hit för att starta eget företag.
Tre månader senare var de gifta. Idag har de fyra barn och arbetar tillsammans
på Ideonföretaget där Sabrina Muzi är vd.
- Genom att jobba här kan jag vara flexibel och få mycket tid för barnen
också. Och så har jag frihet att be och fasta. Jag behöver inte lämna bort
min religion som många andra muslimska kvinnor måste göra på sina
arbetsplatser.
I höstas fyllde Sabrina Muzi 40 år.
- Jag känner att jag har lyckats. Jag har träffat en man som tänker som jag
och fått barn - precis som jag ville.
När hon pluggade i Italien upplevde hon att kvinnorna på universitetet var
väldigt inriktade på jobb och pengar. Hon blev ifrågasatt eftersom hon
tyckte att det viktigaste var att bilda familj. Samma inställning som i sitt
hemland tycker hon finns i Sverige.
- Många män och kvinnor här lever som att de inte vill ta risker. Det känns
kallt för mig. Att gifta sig är en stor risk men det är vackert också. Det
blir ingen kvalitet i relationen om man inte tar risker.
I radhuset på Linero ägnar Sabrina Muzi mycket tid åt att hjälpa sina äldsta
barn med läxorna. Tioåriga Sana spelar basket och nioårige Josef fotboll.
Barnen pratar svenska med varandra men italienska med sin mamma. Arabiska
lär de sig på hemspråkstimmarna i skolan.
- Min man brukar säga att de är mer italienska än arabiska.
Sabrina Muzis högsta önskan är att få en muslimsk samlingsplats i Lund där
barnen kan lära sig bättre arabiska och läsa Koranen.
- Vi behöver en ren stor lokal där vi kan fira våra traditioner. Det är också
viktigt för de äldre att ha någonstans att träffas så att de inte blir
isolerade.
Nyligen firade de eid el-ahda. Då hade Sana och sexåriga Marjam på sig
nyinköpta sjalar från Dubai.
- Alla barnen var så söta. Jag tycker det är fint att vi är så många från
olika länder som har samma religion och ber på samma sätt.
Om Sabrina Muzis barn skulle välja att inte leva muslimskt när de blir stora
kommer hon inte tvinga dem.
- Jag hoppas att vårt jobb ger resultat men de kanske vill göra något annat.
Jag gjorde inte som mina föräldrar.