– Mina föräldrar spelade och sjöng mycket när jag var liten. Mamma lallar
fortfarande hela tiden. Jag minns att hon sjöng ”I en sal på lasarettet” och
en del skillingtryck. Kanske därför jag gillar berättande texter.
Orden forsar ur munnen på Linda Berggrensson och det märks tydligt att musik
är stort i hennes liv. Vi sitter och fikar vid familjens stora köksbord.
Stolarna är så höga att vi kan dingla med benen.
Första gången hon stod på en scen var hon bara sex år gammal. Någonting
firades i hennes bostadsområde och Linda Berggrensson tog chansen att sjunga.
En annan gång spelade en okänd man in hennes sång på ett kassettband och
skickade till en radiotävling. Hon blev tvåa och priset var att få sjunga på
”Far i hatten” i Malmö Folkets park i direktsändning. Vem som kompade? Lasse
Berggrensson, mannen som många år senare skulle bli hennes svärfar!
Har du skolat din röst?
– Nej. Kärnan i min röst kommer från hjärtat, svarar hon och tar en bulltugga.
Att jobba med barn har alltid lockat Linda Berggrensson. Hon började läsa till
förskollärare efter att ha jobbat som barnskötare inom förskolan.
Hon har också gått en utbildning i Reggio Emilia-pedagogik, som går ut på att
utveckla barnens uttrycksmöjligheter genom skapande där barnet ses som rikt,
kompetent och nyfiket.
Just nu jobbar hon 40 procent på förskola och 60 procent som pedagogista. Som
sådan är hon ett stöd i pedagogik för personalen på tre olika förskolor.
– Jag tycker att relationer är intressanta och känner att jag har hamnat på
rätt plats.
”Musik i förskolan” heter en annan utbildning hon har gått. Där har hon fått
lära sig att spela gitarr och fått inspiration till hur man kan tänka kring
musik.
– Jag hörde några inspirerande ord en gång: ”Musiken ädla känslor föder,
hjärtats nyckel heter sång”. Precis så känner jag, säger Linda Berggrensson
med glöd i rösten.
Hon har tre pojkar tillsammans med sin man Daniel Berggrensson. När förste
sonen kom blev hon ställd och undrade hur det skulle gå, hon är ju själv så
”flickig”, tycker hon.
– Jag har lärt mig jättemycket av att ha tre pojkar. De har väckt ett
fotbollsintresse som jag aldrig har haft förr. Fast det kanske döttrar också
skulle ha gjort, säger hon pillemariskt.
Alla killarna går i musikklasser, där båda föräldrarna är engagerade.
Mellankillen spelar dessutom i ett band.
– Ni kan ju tänka er hur det låter när alla tre spelar musik på sina rum, på
hög volym, säger Daniel Berggrensson skrattande.
Han är musiker och spelar mycket tillsammans med sina bröder. Detta gör att
Linda Berggrensson ofta är ensam med sönerna på helgerna.
– Å andra sidan gör Danne mycket här hemma när jag jobbar. Det är skönt att
vi lever som vi gör. Vissa intressen är gemensamma, andra saker gör vi var
för sig. Vi har också många vänner omkring oss.
Körsång är något som Linda Berggrensson älskar och har sysslat med i många år.
För drygt två år sedan startade hon en egen kör, The Lilies. Hon bjöd hem
tjejer som höll på med musik för att fråga om de ville vara med. Alla bidrog
med låtar de tycker om. De prövade sig fram och byggde på med olika stämmor.
Kören har haft en del framträdanden, bland annat julkonserter. Men nu har de
bestämt att de ska ta det lugnt med den biten. Syftet med kören är att
undersöka musiken, sjunga och trivas. Repertoaren är liten, men blandad.
De populära 60-talskvällarna, som senare blev allsångskvällar, på
Pildammsteatern började Linda Berggrensson med 1997. Där sjunger hon
tillsammans med ett gäng gamla rockrävar.
– Stämningen där är fantastisk! Vi gör verkligen de kvällarna tillsammans med
publiken.
Vad gör du på din fritid förutom att musicera?
– Jag uppdaterar mig inom litteratur och forskning i mitt yrke. Sen är det
förstås barnens skola, läxor och deras fritidsintressen. Jag tycker om att
sy. Då blir det kläder till mig själv.
Vad gör du om tio år?
– Jag hoppas att jag fortfarande får leva lyckligt med Danne. Musiken finns
förstås med. Rollen som pedagogista är nog mer synlig. Jag vill gärna vara
lika harmonisk som idag. Jag känner mig lycklig.