Hösten 2010 såldes den sista skivan i Malmö skivhandel på Storgatan och en epok i Urban Henrikssons liv gick i graven.
– Vi hade inte så mycket att välja på. Vi hade hög hyra och skivförsäljningen gick ner. Det gick inte att driva det längre.
Samtidigt som Urban Henriksson och hans kollegor var tvungna att ta hand om allt som följde med konkursen höll han på att sälja sitt hus i Bunkeflostrand. En process som drog ut på tiden.
Under två månader saknade familjen en fast bostad. De hyrde en sommarstuga av några vänner men sönerna fick inte plats och var tvungna att bo på annat ställe. Dessutom stod han inför utmaningen att hitta ett nytt jobb.
– Med facit i hand är det skönt att jag kunnat ta mig igenom det. Det känns som en nystart för hela familjen, och det som kändes krångligt blev bra till slut.
Det första jobbet han sökte var som tågvärd på pågatågen.
Ett jobb han fick och har stannat kvar på sedan dess.
– Jag gillar den sociala biten. Att träffa människor och ge bra service.
Urban Henrikssons musikintresse vaknade redan när han var barn. Det var genom en moster som han introducerades i musikvärlden.
– Hon var tokig i Elvis, men hade en massa andra skivor. Jag fastnade för Johnny Cash i elvaårsåldern och var nog ett av de yngre fansen då.
I slutet av 70-talet flyttade hela familjen till Malmö, och då tog musikintresset mer fart.
– Jag snöade in helt på Ramones.
Intresset för musik har lett till en gedigen skivsamling som inryms i en alkov i vardagsrummet. Urban Henriksson uppskattar att han har mellan 11 000 och 12 000 skivor.
– Men musiktidningarna fick åka ner i källaren. Jag tror det var sjutton kollin.
Numera spelar han musik efter humör men han har sina favoriter. En av dem, Sean Tyla, en engelsk pubrockare som spelar i bland annat Ducks Deluxe, är idag inte bara en favoritartist utan även en vän.
De träffades 2007 i London, och Urban Henriksson har hjälpt honom att få spelningar i Sverige.
Att gå på konserter, och då helst i mindre format hör till favoritsysselsättningarna. Han tycker att han kommer närmare musiken på mindre konserter än på stora arenaarrangemang.
– Det är en helt annan upplevelse. Det är också en social grej. Man träffar musiker och gamla kunder som alla har en gemensam kärlek till musiken oavsett ålder eller yrke.
En av de bästa konserterna han har varit på var när han fyllde 50 år för ett par månader sen. Han fick engelska pund i present och bokade en resa till London för att se ett band, The Boys, som han väntat i 33 år på att få uppleva på scen.
– Det var speciellt. Det var på en liten pub med ungefär 200 personer i publiken.
Förbandet den kvällen var från Norge och i publiken fanns flera norrmän som Urban Henriksson började prata med.
De kände det norska bandet som i sin tur kände medlemmarna i The Boys och bestämde sig för att överraska honom.
– Helt plötsligt kom en av killarna från The Boys fram och hälsade, och sa att de hade förstått att jag väntat ganska länge på att få se dem. Det var en rolig grej.
En annan minnesvärd konsert var när Wilmer X spelade på KB den 2 september 1983. Det var där han träffade sin fru Tina.
– Efter konserten var det dans, så då var det bara till att visa sina talanger på dansgolvet. Fast det var nog knappast det hon föll för.
Fick ett nytt socialt jobb. Mellan 1997 och 2010 drev Urban Henriksson Malmö skivhandel. Nu är han tågvärd på pågatågen. ”Jag gillar den sociala biten. Att träffa människor och ge bra service.”