Först kom Slavica Jeftic, med blombukett och syster.
Sedan Leif Jönsson, som med bestämda steg tog sig direkt upp till Sydsvenskan
Live, Sydsvenskans besökscentrum.
Sist anlände Bitte Robertz Ahlner, nyss utsläppt ur fängelset – hennes
arbetsplats, ska kanske tilläggas.
Och Kim Berkström gjorde entré som en rockartist bör, i taxi, i sista minuten,
och med lilla Alva i en babysits.
Snart var alla jubilarer på plats, en till synes brokig samling som visade sig
ha mer gemensamt än de trodde. Och musik visade sig vara ett stort gemensamt
intresse för nästan alla jubilarer.
Kim Berkström och Birgitta Frank upptäckte att de hade träffats i
körsammanhang. Folkdansaren Claes Östberg fick mingla med Slavica Jeftic som
älskar ringdansen kolo och med djembespelaren Lassana Outtara. Margareta
Westergård utstrålade energi och glädje och var lätt solbränd, nyss
hemkommen som hon var från ännu en tangoresa till Argentina. Leif Jönsson,
ägare till dansstället Törringelund, hade mer gemensamt med Bo Ekdahl,
sällskapets diskokung.
Från träffens yngste deltagare, nio månader gamla Alva, hördes knappt ett
knyst. Mer pratsam var sällskapets nestor, överingenjör Bengt Karlsson, 80
år, som varit byggledare för både Hyllie vattentorn och Barsebäck. Han
granskade nyfiket Sydsvenskans 1960-talsbygge och konstaterade att huset
verkade vara i god kondition. Sedan lyssnade han intresserat när
gitarrbyggande Lloyd Gramstad berättade om sitt hantverk, och Lloyd Gramstad
själv sa senare att träffen varit mysig, "det kändes som att
vara hemma hos familjen".
Efter att ha sett en film om Sydsvenskan fick alla jubilarer en rundtur på
centralredaktionen på tredje våningen. Ett stopp gjordes på
Personligtavdelningen där medarbetarna fick berätta om jobbet – och så
samlades alla för att titta på det nytagna gruppfotot.
Vid en snabb inräkning upptäcktes dock att en av jubilarerna nu saknades. Vem?
Svaret kom från Sydsvenskans receptionist: "Ni har tappat bort en
besökare. Jag skickar upp henne nu."
Lyckligtvis var det Maryam Haghighi, blivande psykolog, som med sitt stora
lugn fick hantera den nesan.
65-årige Bo Ekdahl missade inte tillfället att ta sig en pratstund med en av
Postis-medarbetarna och berättade att Postissidan, den läser han alltid:
– Man känner ofta att man skulle vilja hjälpa de unga skribenterna med deras
problem.
Efter rundvisningen på tredje våningen blev det hissfärd upp till
panoramafönsterna på trettonde våningen där man kunde skåda hela Malmö i
glittrande julklädnad.
Men då hade vårdbiträdet Jessika Persson redan hunnit avvika. Hon var tvungen
att bege sig till jobbet där hennes händer behövdes mer än väl i vinterns
förkylnings- och influensatider.
Lassana Outtara hade ett sjukt barn hemma och fick också tacka för sig men
innan dess hann han fråga Sydsvenskans medarbetare lite om deras bakgrund.
Även Julio Moreira Gomez, i sällskap med fru Lilian, passade på att ställa
frågor, bland annat till Sydsvenskans chefredaktör Daniel Sandström som kom
förbi en stund och pratade.
Medan många av jubilarerna precis hade avslutat sina arbeten, eller slutat
tidigare för att komma till träffen, hade 50-åriga Claes Östberg sitt
arbetspass framför sig. På nya arbetsplatsen Hornbach skulle det pågå
inventering hela natten.
"Det här är kanske inte mitt drömjobb, men man får inte vara kräsen",
menade han som några månader tidigare berättat i tidningen om hur han led av
sitt liv som arbetslös.