Djurälskaren samlar på erfarenheter

På väg.

Hon beskriver sig själv som passionerad med stora känslor, hon vill lära sig något nytt varje dag. Hanna Madsen är 25 år och har redan hunnit med mer än vad många gör under en livstid.

RIBERSBORG. När Sydsvenskan väntar på svar i porttelefonen dundrar Hanna Madsen nerför trapporna med sin grand danois-kille Cliff. Hon säger ursäktande att hon inte har hunnit vara ute med hunden än, men att vi kan gå in till henne så länge. Innan porten slår igen säger hon i förbigående att det finns en katt i lägenheten.

Vi dricker jordgubbssaft i det hemtrevliga köket. Torktumlaren brummar emellanåt. Hennes djur blir det påtagliga samtalsämnet. Med katten Léon, som hon kallar för Lillebror, i famnen beskriver Hanna Madsen hur hon föll för honom på katthemmet i Aggarp. Hon ville ha en kompis till treårige Cliff och de blev omgående bästisar.

Varför en grand danois?

– Jag kontaktade Svenska Kennelklubben och lade fram en lång lista på egenskaper jag vill att min hund ska ha. De rekommenderade grand danois och så blev det. Det har jag aldrig ångrat. Han har allt och lite till.

Hanna Madsen har alltid vetat att hon skulle döpa sin hund till Cliff, men funderade ändå starkt på Attack eller Hugg.

– Det skulle vara så kul att se reaktionerna på fältet när jag skriker Attack till min hund. Folk har fördomar om stora hundar. Cliff är världens snällaste!

Hanna Madsens pappa Bengt jobbade inom Svenska Fotbollförbundet och Malmö FF. Det blev många resor och middagsbjudningar. Hon fick vara med överallt.

Hon är öppen och social och har alltid tyckt om att iaktta samspelet mellan människor.

– Jag hade en fantastisk barndom och umgicks mycket med unga fotbollsspelare. Men när jag började bli jämngammal med dem blev mina föräldrar försiktigare, skrattar hon.

På gymnasiet blev teater huvudtemat. Hon sommarjobbade i MFF-shopen.

Men sedan hon var 12–13 år hade hon drömt om att bli sjöofficer. Morfar var sjöman och brorsan är örlogskapten.

Hanna Madsen bestämde sig för att göra lumpen i marinen och blev antagen i Karlskrona.

– Försvarsmakten är enkel, rak och tydlig. Jag gillar ordning och reda.

Lumpartiden avslutades med att de seglade HMS Falken mellan England och Portugal.

– När vi passerade Biscayabukten var vågorna sju meter höga, det var alldeles mörkt och stjärnklart. Känslan av att stå vid rodret och hitta balansen mellan strömmarna och vinden i seglen var en häftig upplevelse. Delfiner som följde oss ...

En mäktig snarkning från Cliff i vardagsrummet för oss tillbaka till nuet.

Att fortsätta plugga till officer var egentligen planen, men det föll sig varken praktiskt eller ekonomiskt. Var sak har sin tid, konstaterar Hanna Madsen osentimentalt.

Men hon var inte trött på äventyr utan sökte sig till Devon i England för att vara au pair i sex månader. Hon skötte hushållet och passade två småflickor. Den ena av dem var sjuk, så det var en tuff tid.

– Det blev en reality check, en spark i ändan. Men det var härliga ungar och trevliga föräldrar. Vi har fortfarande kontakt och det känns mysigt att ha en plastfamilj någonstans i världen.

Världen, ja. Efter att ha vikarierat på olika förskolor i Malmö i två års tid började Hanna Madsen att plugga business management i Dubai. Hon tillbringade stora delar av 2010 där och beskriver Dubai som ett fantastiskt resmål för semester, men man blir fort mätt. Det kulturella utbudet är dåligt.

– Livsstilen är ytlig och statusfixerad. Där finns många ensamma själar, fantastiska personer som går till spillo.

Jämte studierna var hon volontär på ett avlastningshem för barn med autism och andra utvecklingshinder. De spelade musik och spel och försökte förstå varandra utan att kunna varandras språk.

Just nu läser hon verksamhetsstyrning på IHM Business School och jobbar på Wihlborgs fastigheter.

– Jag sitter bland annat i olika projektledningsgrupper och det är skitläckert att få vara med och lyssna och lära. Jag samlar på erfarenheter.

Till hösten börjar hon på ett nytt jobb som rekryteringsinformatör i försvaret.

Har du någon fritid?

– Ja, men det gäller att planera. Jag gillar att umgås med mina vänner och familjen.

– Jag träffar min kusin en gång i veckan och då brukar vi laga mat ihop.

Vad drömmer du om?

– Att avsluta min utbildning och jobba där jag kan bidra och utvecklas. Att gifta mig och skaffa barn. Jag längtar till en plats i livet där jag är på rätt spår.

När Sydsvenskan väntar på svar i porttelefonen dundrar Hanna Madsen nerför trapporna med sin grand danois-kille Cliff. Hon säger ursäktande att hon inte har hunnit vara ute med hunden än, men att vi kan gå in till henne så länge. Innan porten slår igen säger hon i förbigående att det finns en katt i lägenheten.

jordgubbssaft i det hemtrevliga köket. Torktumlaren brummar emellanåt. Hennes djur blir det påtagliga samtalsämnet. Med katten Léon, som hon kallar för Lillebror, i famnen beskriver Hanna Madsen hur hon föll för honom på katthemmet i Aggarp. Hon ville ha en kompis till treårige Cliff och de blev omgående bästisar.