MALMÖ.. Han är 21 år, tog studenten 2008 efter att ha gått på Mediegymnasiet och har sedan dess jobbat som telefonförsäljare. Ett jobb som inte hör till de populäraste, särskilt inte bland dem som blir uppringda.
Men André Graping har inget emot det.
– Jag trivs och jag har varit telefonförsäljare i nästan två år nu. Jag är en social person som gillar att ha kontakt med människor. Man får tänka på att de som hatar telefonförsäljare inte hatar mig som person, säger han när vi träffas för att utröna vart han är på väg i livet.
Mot Jönköping visar det sig senare.
Det nya jobbet har han bara testat på i några veckor. Och det var sedan han fick lämna den förra arbetsplatsen och stod utan jobb som skrivandet tog fart, eller snarare växte fram.
– Jag var inne i en deppig period, jag var arbetslös och hade gjort slut med min flickvän. Jag kollade tillbaka på mitt liv och tänkte att mycket hade hänt.
– Jag hade skrivit en del dikter tidigare. Jag gillar att skriva, det får mig att glömma allting runt omkring och jag började kladdskriva för att komma bort från allt negativt.
– Jag skrev för att se hur långt jag kom. Det är en härlig känsla att bara släppa allt annat.
Efter att ha fått ihop fyra– fem sidor väcktes tanken att detta kunde bli något mer konkret. André Graping skrev på nätterna och lät sedan kompisar läsa. På nätet hittade han ett förlag som tryckte hans bok i hundra exemplar.
Så efter några månader kunde André Graping, som bara läst ut en enda bok i sitt liv (”I skuggan av San Siro” av Martin Bengtsson), bläddra i en bok med sitt eget namn på.
”Mitt namn är” heter den och upphovsmannen har så klart startat en Facebookgrupp för att berätta om den för omvärlden.
Han säger att så gott som allt, 99 procent, av innehållet handlar om honom och sånt han varit med om. Från tolvåringen som sedan börjar högstadiet och tycker att tjejer blir allt mer spännande, till den nästan vuxne killen som tar studenten, blir morbror och börjar jobba.
Svåra händelser, som när farfar dör, varvas med vardagligheter och roliga skolresor. Han träffar tjejer, förändras till en bråkig elev men skärper sig. På gymnasiet väntar nya kompisar. Under hela uppväxten bor han med sin mamma och sin syster.
– Jag är öppen av mig och berättar om personliga saker, men jag har inte tagit med allt jag varit med om.
Kompisarna och familjen har läst och kommit med positiva kommentarer.
– Det var en kompis som sa att jag måste skriva en bok till snart. Min mamma tyckte den var ärlig och sann. Hon blev också rörd över alla minnen.
I texten på baksidan står att en del av pengarna som han får in går till Barncancerfonden. Varför?
– Jag har aldrig skänkt pengar till välgörenhet eller gjort något sådant. Nu tyckte jag att det var dags.
Fast de närmaste månaderna lär det inte finnas mycket tid till att slukas upp av mörkret, tystnaden och skrivandet om nätterna. André Graping jobbar i sommar för att få ihop pengar till höstens planer. Dessutom tänker han titta så mycket som det bara går på fotbolls-VM.
Han hoppas komma in på en utbildning till fritidspedagog i Jönköping.
– Det blir en nystart. Jag gillar staden. Jag har varit där flera gånger och jag börjar också tröttna på Malmö. Det enda är att det inte finns mycket fotboll i Jönköping och jag gillar inte HV71. Jag får fortsätta att följa Malmö FF och Redhawks.
– Jag tycker om att jobba med barn. Det är inte bara mamman och pappan som är med och inverkar på ett barn när det växer upp. Jag vill gärna vara med om detta också och det är roligt att se ett barn växa upp.
Och så funderar han på att läsa en bok till. ”Liven längs linjen” av Aftonbladets Erik Niva.
– Jag gillar skarpt hans stil och brukar läsa hans blogg. Men det kanske blir som det brukar, att jag tröttnar och lägger av efter halva.