LANDSKRONA. – När jag bestämt mig går jag in för det till tusen procent. Det bara är så, säger han och gestikulerar med de långa armarna.
Han är storväxt och ser stark ut vilket kan behövas i ett restaurangkök där man står hela dagarna. Ändå räcker det inte med att kunna stå hela dagarna för att orka med. Tar man en titt på landets gym så ligger det ofta en kock i benpressen.
– Jo jag vet att det behövs. Förut tränade jag fotboll och då gick jag in för det. Men så blev det maten som tog över istället och nu lever jag bara för det. Men jag ska börja träna igen. Snart.
Så från att
kunna rabbla laguppställningar i såväl Glumslövs IF som landslaget så läser han nu kokböcker och lär sig rabbla recept och ingredienser.
– Och så tittar jag mig omkring och tar in vad jag ser i matväg. Det är kul att gå förbi någonting som ser gott ut i en affär, köpa det och prova det. Jag provar nya saker hela tiden och det mesta är gott.
Favoriten just
nu är jordärtskocka och butternutpumpa.
– Man kan göra så mycket med dem och så älskar jag nötigheten i pumpan. Soppa, puré, mos och massor av annat. Jag gjorde till exempel pumpaflarn häromdagen. De blev jättebra.
För den okunnige kan vi berätta att det är pumpapuré som breds ut på en plåt och får torka i ugnen. Ganska lätt, men det gäller att komma på idén.
– Det är så jag vill att mat ska vara: Enkel. Mat som är lätt att laga och där de naturliga smakerna kommer fram. Sådana saker som jag själv provar mig fram till.
Lika
enkel har inte hans väg till grytorna varit. Skolgången var väl sådär och att det blev restauranglinjen i Landskrona var inte givet från början. Det var först när han fick praktisera på en restaurang som det vände. Då insåg han att det här var något att satsa på.
I restaurangen fick han också kontakt med Daniel Berlin som driver krogen med samma namn i Skåne Tranås. Det ledde sedan till en lärlingsplats som ska räcka ända tills i höst.
– Sedan ska jag åka till London och gå på Heston Blumenthals och Gordon Ramsays krogar för att få inspiration.
Om
de besöken sedan leder vidare till jobb för mästerkockarna så är det naturligtvis kanon, men mitt i strävan uppåt finns det även viss realism.
– Jag och en kompis kommer också att leta jobb på andra krogar i London.
Om det nu blir England? Nyligen var han i Italienska alperna för att åka skidor:
– Där hittade vi ett riktigt sunkigt ställe som vi gick in på för att prova viner. Det var jättegott. En riktig uppenbarelse som man kan få ibland. Där stod gubben i träningsbyxor, skjorta och gymnastikskor och serverade underbara viner och delikatesser. Jag köpte till och med en ost som jag tog med hem till Sverige, så nu har jag börjat fundera på om jag kanske skulle åka till Italien istället. De har så himla god mat.
Obeslutsamheten tillhör ungdomen liksom otåligheten och Alexander Nietesvuori lider väl inte direkt av den. Men går något fel så verkar det inte som om hela hans värld rasar samman. När han i höstas gick till final i Årets kockelev och blev fyra kände han det så.
– Då bestämde jag mig för att aldrig tävla igen. För om jag inte är bäst – vad finns det då för anledning att ställa upp?
Att man inte kan vara bäst från början verkar liksom aldrig ha slagit honom.
Han vet vad han vill. Att Alexander Nietesvuori ska ha en egen restaurang innan han fyller trettio är redan bestämt. Men vad som ska serveras är ännu oklart. Som tur är har han tio år till på sig att fundera.