"Mina barn tycker inte att jag är klok"

– Jag heter Kroon med två o, men i alla myndighetspapper stavades mitt efternamn med ett o. Det var min svärfar som hade lagt till ett o.

– Jag bestämde mig för att se hur det var med detta och åkte till Lund och tittade igenom böckerna, säger Margareta Kroon om sitt första besök på Landsarkivet i Lund.

I kyrkböckerna hittade hon makens farfar Lars Håkansson från Flädietrakten som i slutet på 1800-talet tagit namnet Kron som indelt soldat.

– Kan man få reda på sånt, tänkte jag, och började leta efter annat.

Därmed var hon fast och intresset för släktforskning, som hon beskriver som ett virus och ett gift, hade drabbat henne för gott.

Numera håller Margareta Kroon för det mesta till på Malmö stadsarkiv i Västra hamnen. Hit går hon nästan varje dag för att rota vidare och för att svara på frågor från andra släktforskare. Hon sitter alltid på samma plats och det är här, på hennes "kontor" vi träffas.

– Mina barn tycker inte att jag är klok. Ska vi bära hit sängen också, morsan, säger de.

Margareta Kroon var runt 35 år när hon så smått började leta i arkiven. Hennes sömnbehov har alltid varit litet och gav henne extratid under småbarnsåren.

1995 blev hon änka och 1999 slutade hon jobba. Nu fanns tiden att fördjupa sig ännu mer och hon berättar att hon har svårt att låta bli att sätta på datorn när hon är hemma.

Materialet hon samlat på sig genom åren finns i pärmar som rymmer runt 9 000 personakter.

Moderns familj är starkt förankrad i Brantevik (Margareta säger på Brantevik eftersom det rör sig om Branteviks hamn). Hennes släktingar har både drivit lanthandel på orten och varit byggmästare. Några av de husen står kvar.

Margareta Kroon vet hur man får fram vardagsliv, sorg och dramatik ur torra texter skrivet med sirliga bokstäver.

– En bouppteckning kan till exempel vara på 20 sidor och ta med varje rostig spik. När jag läser om alla föremålen följer jag med i hur rummen var möblerade och lever mig in i hur de som bodde där hade det.

Om en släkting varit inblandad i något brott så kan domböckerna ge mycket information. Vittnesuppgifter, obduktionsprotokoll och domslut berättar en hel del om ett händelseförlopp. Och det är på detta vis som Margareta Kroon vet vad som hände hennes farmors morfar 1848. I samband med en logdans i Lunnarp nära Dalby slog han ihjäl en annan man med en ekkäpp.

– Jag tycket det var konstigt att han bara fick två år för dråp, som var ett allvarligt brott. Det visade sig att det räknades som en olyckshändelse eftersom han hade slagit ihjäl fel kille. Han dömdes till fästningsarbete och satt på Malmöhus.

Ett annat släktöde som väckte starka känslor är kvinnan som fött tre oäkta barn och som beskrivits som idiot av prästen i husförslängden. Detta var i början på 1800-talet i Brantevikstrakten.

– När jag förstod att hon var både blind och döv vrålade jag rätt ut. Och henne kallade prästen idiot.

– Prästerna kunde vara hemska. De skrev också sånt som fånig, halt och lytt i husförhörslängderna. Men det är klart, de visste inte att vi 200 år senare skulle sitta och läsa det de skrev.

Börja släktforska - så gör du

Berätta om din egen släktsaga - mejla oss