– Den här tanten är något visst för mig, säger Lena Fransson och bläddrar i
fotoalbumet och visar bilder på en allvarlig kvinna, med håret uppsatt i
knut, som står vid ett torp.
Kvinnan på bilderna är Annette, född i mars 1863 i Sparrarp med efternamnet
Persdotter, ett efternamn som hon sedan ändrade till Palmqvist.
På en bild, som är från hennes 80-årsdag 1943, sitter Annette vid sin
spinnrock. Året därpå dog hon i lunginflammation och hennes hem, där hon
bott sedan 1919, såldes.
Huset, som kallas Twiggasjöhem, ligger ungefär sju kilometer från Bjärnum
(skogsvägen) och cirka tre kilometer in i skogen från en grusväg. Till
närmaste hus är det cirka en kilometer.
– Min pappa var där mycket om somrarna och han har berättat om hur de hade
det. Att få komma dit är nostalgi för mig. Och jag undrar hur de kunde leva
där långt inne i skogen.
Stugan saknade elektricitet och rinnande vatten, och toaletten var så klart
ett utedass.
– Annette hämtade vatten en bit bort i skogen, i en killa. För 5-6 år sedan
hittade vi killan och smakade på vattnet. Det var gott. Men nu kan vi inte
hitta den längre, där är så igenväxt.
Killan var en naturlig vattenkälla, ett hål i marken där färskvatten
samlades.
När Annette Palmqvist flyttade till stugan i Tviggasjö var hon över femtio år
och hade fyra barn: Helmer, Bina, Anna och Marta. Anna var Lenas farmor.
Helmer bodde troligen inte med sin mor i skogen, men döttrarna hade sitt hem
där och Helmers dotter Anna-Greta växte upp där.
Pengar fick Annette ihop genom att spinna garn och sticka strumpor som hon
sålde. Hon jobbade också hos bönderna i trakten med att hacka potatis eller "kutta
töre", vilket betyder att hon la torv på tork i pyramidformer. Och
så hade hon höns som gav ägg att sälja.
När något måste inhandlas fick de gå genom skogen till Bjärnum.
Lena Fransson berättar mer och visar bilder på stugan och på folket som bodde
där eller som var och hälsade på. De här människorna levde för inte så
väldigt länge sedan, men alltihop känns ändå mycket avlägset.
På en bild står Annette och lutar sig över en gärdsgård och bakom henne syns
ingången till hönshuset. Stugan var byggd i en backe och på ovanvåningen låg
hönshuset.
– Annette kelade med sina höns så att de blev tama och när de dog grävde hon
ner dem i trädgården.
Huset står kvar och är numera sommarstuga åt en dansk familj. Lena Fransson
har genom åren alltid återvänt dit regelbundet med sina föräldrar för att
titta till stället och Annettes grav på Farstorps kyrkogård.
Nu lever inte hennes pappa Lennart längre men hon var där med sin mamma Majken
i somras. Ingen var hemma.
– Vi har sett att de har renoverat både invändigt och utvändigt, men där ser
likadant ut, har pappa sagt.
Annette gifte sig aldrig. Varför hon bytte efternamn till just Palmqvist och
hur hon kunde köpa huset har Lena Fransson inte lyckats reda ut.
– Jag tror att hennes familj hittade på lite skit och därför ville Annette
komma bort från dem.
Skulle du vilja att huset var kvar i släkten?
– Jag vet inte. Jag tycker att det är mysigt men där är så ensligt. Jag tror
inte att jag skulle våga bo där själv. Där är becksvart.
Efter fyra pärmar och känner hon sig nöjd
Lena Fransson började släktforska 1980 genom att haka på brodern Leifs
intresse. När han slutade tog hon över hans listor med namn och årtal och
gick vidare.
I fyra pärmar har hon samlat det hon har fått ihop: en om farmors släkt, en
om farfars, en om mormors och en om morfars.
Att hitta bilder är förstås viktigt. Lena letar och fotograferar av. Det
äldsta foto hon har är på Benedikta, Annette Palmqvists mamma, och det togs
vårvintern 1910.
Dessutom vill hon gärna veta vad släktingarna jobbade med och vad de dog av,
till exempel kräfta, ålderdomsbräcklighet, förskrämd mage, gula febern,
stenpassion och inklämt bråck.
Lena Fransson använder inte alls datorn när hon släktforskar utan beger sig
istället till Landsarkivet i Lund och skriver sedan ned allt på maskin.
– Jag är färdig, säger hon och slår ihop pärmen med material om farmodern Anna
Fransson.
– Det går inte att komma längre ner. Nu åker jag bara till Landsarkivet om det
är något jag behöver komplettera. Jag har bra pejl på släkten.