– Mormor hade alltid varit sluten och inte berättat något om sin uppväxt. Men
på min fråga öppnade hon upp, säger Patrik Hallengren om den kväll i
september 2003 då Inga-Lill Lindqvist lät sina minnen komma fram.
Hon var född och uppvuxen i Göteborg, men hennes far, Harald Ek, var skåning
och hade under ungdomsåren lämnat Vollsjö tillsammans med sin bror för att
gå till sjöss.
När Harald Ek sedan bestämde sig för att gå iland för gott hamnade han i
Göteborg där han började jobba som skräddare, gifte sig och fick familj.
1923 föddes dottern Inga-Lill, nummer två i en syskonskara på åtta barn. Som
liten flicka brukade hon följa med sin far och hälsa på släkten i Vollsjö.
– Jag vet inte varför hon varit så förtegen tidigare. Men resorna till Skåne
om somrarna hörde till de ljusa minnena från barndomen. Fast de satt långt
inne.
Inga-Lill Lindqvist hade klara minnesbilder av hur de tog tåget, som drogs av
ett ånglok, hela den långa vägen till Skåne. I Vollsjö stod släktingarna och
väntade på perrongen.
– De tyckte det var spännande när släkten från Göteborg kom på besök.
Mormors berättelse satte ordentlig fart på Patrik Hallengrens nyfikenhet. Han
ville veta mer och det med en gång. Några veckor senare åkte han till Skåne
över en helg. Med sig hade han en lapp med namnen på mormors farföräldrar
Nils och Ingar Ek, som hade haft en handelsbod vid torget i Vollsjö.
– Lappen med deras namn var det enda jag hade att gå på.
Mormor Inga-Lill hade gett en livfull beskrivning av Vollsjö på 1920-talet.
Mycket hade så klart förändrats sedan dess. Järnvägen var borta och huset
med Eks handelsbod rivet.
Efter att ha gått en runda i byn steg Patrik Hallengren in i järnaffären vid
torget. Och fick napp.
Butiksinnehavaren kände till Nils och Ingar Ek och visste att deras dotter
fortfarande levde. Antagligen bodde ett av deras barnbarn i Sjöbo, fick han
veta.
Plötsligt hade Patrik Hallengren fått namnen på två nyfunna släktingar: Anna
Leander i Ystad, mormors faster, och Gertrud Ek i Sjöbo, mormors kusin.
Nästa Skåneresa gick till Ystad för att hälsa på Anna Leander på ett
äldreboende.
– Jag hade köpt blommor och förklarade vem jag var. Det blev ett omtumlande
möte. Mormors far Harald dog redan 1954 och efter det bröts kontakten med
släkten i Skåne.
– Vi drack kaffe och pratade. Anna Leander mindes mycket. Hon hade varit gift
med en källarmästare i Vollsjö och verkade ha levt ett gott liv. Det var en
tuff kvinna. Stolt, tjusig och bestämd. Hon verkade inte ha varit en
bullmamma.
Patrik Hallengren kontaktade också Gertrud Ek, mormors kusin som bodde i
Sjöbo. Hon blev en viktig källa till mer information.
– Hon var väldigt intresserad och bjöd in mig och visade mig runt i Skåne.
Sedan dess har Patrik Hallengren blivit en inbiten släktforskare som gått
vidare på olika grenar i släktträdet.
– Gnistan tändes när mormor började berätta efter alla dessa år. Dessutom var
hennes berättelse också så livskraftig.
Han var 28 år när han hörde mormor Inga-Lills skildring. Idag är han 35 år och
jobbar på Skatteverket i Kungälv. Hur hinner han med att släktforska?
– Jag läste juridik tidigare och det låter kanske konstigt, men jag hade
mycket mer tid till detta då.
– Sedan jag började jobba har jag inte det, men jag har lagt grunden. Jag har
gjort offensiven mot släktingar som är i livet. Kyrkböckerna finns alltid
kvar.
Inga-Lill Lindqvist hann inte återse sin faster och kusin som det var tänkt.
Hon dog i juli 2004, några dagar innan Anna Leander fyllde 95 år. Anna
Leander levde några år till och dog i oktober 2008.
Gertrud Ek i Sjöbo har under de här åren även blivit en nära vän och de pratar
regelbundet i telefon.
Då och då åker Patrik Hallengren till Skåne för att hälsa på.
– Tack vare mormor har jag träffat flera släktingar som jag inte kände till.
Det har varit många fascinerande möten.