RÄNG SAND. Men den ryska prinsessan som Inga-Britt Dahlqvist hörde talas om
vid släktsammankomster har hon inte hittat.
– Släktingarna pratade ofta om den fantastiska släkten Herrlin men den ryska
prinsessan har jag inte funnit några belägg för, säger hon.
Inga-Britt hette Jonasson innan hon gifte sig med Sven Dahlqvist och invigdes
i hans släkthistorier med Peter Herrlin som startpunkt.
Peter Herrlin var skolmästare i Villie och levde 1790 till 1867. Hans barnbarn
Hanna Hansdotter gifte sig med Olof Dahlqvist och det var ett av deras sex
barn som for ut i världen.
Mozart Dahlqvist, född 1884 i Stockholm, död 1968 i USA, drog till Italien och
Brasilien. Han drev farm i Mexiko och startade risodling i södra
Kalifornien.
Därmed är historiefloden igång hemma hos Inga-Britt
Dahlqvist. Hon är 69 år och har släktforskat i tio år. I maj i fjor var hon
klar med boken med titeln ”Släkten Herrlin”, där Mozart Dahlqvist, känd som
Riskungen, har en självklar plats.
– Min man Sven hade träffat honom. Mozart Dahlqvist var inte rädd för äventyr.
Han åkte till Italien utan pass och slängdes ut ur landet. Sedan farmen i
Mexiko tagits över av staten reste han med familjen hem till Sverige och
köpte Hyllstoftagården. Barnen gick i skola där.
Mitt under andra världskriget kände han sig redo att ge sig av igen.
Mozart Dahlqvist åkte med frun Rosa Bellman och barnen Inga-Brita och Olle
till USA via Riga, Vladivostok, Japan och med båt över Stilla havet. Han
slog sig ned utanför San Diego och började odla ris.
En annan person som också kände Riskungen och visste mycket om honom
var hans systerson Sven Paulsson, som bor i Stockholm. Inga-Britt Dahlqvist
tog kontakt och fick veta att Sven Paulsson varit i USA och jobbat på
risodlingen.
– Men Mozart var tuff. Sven fick nog och lämnade honom i vredesmod.
Inga-Britt Dahlqvist bläddrar i sin bok, läser och letar efter årtal. En annan
sak som gjorde henne nyfiken var det återkommande pratet om att skolmästaren
Peter Herrlin tyckte det var viktigt med utbildning.
– En lärare hade det fattigt på den tiden och levde av allmosor. Peter Herrlin
och hans fru Metta Månsdotter fick tolv barn, varav åtta klarade sig. Trots
stora umbäranden såg de till att ge utbildning till alla barnen, utom
flickorna.
Två generationer senare kom en kvinnlig student, Anna Björkegren,
in i släkten. Hon var i tre år inskriven på filosofiska fakulteten vid Lunds
universitet och gifte sig sedan med Peter Herrlins barnbarn, Per Herrlin,
som blev professor i psykologi i Lund.
Inga-Britt Dahlqvist har hittat uppgifter om att Anna Björkegren gjorde så
lite väsen av sig som möjligt på föreläsningar och i studentlivet.
– Men vad hon gjorde sedan vet jag inte. 1905 fick hon tvillingflickorna
Hedvig och Sigrid. Hela familjen ligger begravd på Norra kyrkogården i Lund.
Allt släktmaterial är samlat i ett rum intill köket. Mycket ligger i högar och
väntar på att sorteras in i pärmar.
– Jag har nyligen varit med om en datorkrasch. Dagen innan det hände hade jag
skannat in massor med bilder men de kanske går att rädda. Släktforskningen
har jag som tur är sparat på andra ställen också.
Hon betonar förstås hur viktigt det är att göra back-up, men också att
sånt som händer i vardagen är värt att skriva ned. Makens far Ragnar
Dahlqvist redogjorde för sin barndom i en artikelserie i Sydsvenskan. Han
växte i början av 1900-talet upp i Lugnet i Malmö.
– De hade det mycket fattigt. Ena dagen hade de mat, nästa dag fick de vara
utan. Fadern hade snickerifabrik och ett sommarlov var Ragnar i Genarp hos
en bonde och lagade vagnar.
– Där ser man hur tacknämligt det är när någon skriver ned saker och ting. De
flesta säger att de inte har något att skriva om men vardagliga händelser är
också intressanta.
Sin egen historia hon inte kommit till än. Boken ”Släkten Herrlin”
handlar bara om makens släktingar.
Innan det är dags för uppbrott nämner Inga Britt Dahlqvist den en gång
ryktbare Adolf Herrlin, uppfinnare och långtidsstudent i Lund och omskriven
i Aftonbladet och Sydsvenskan. Hans cykel lär ha haft 14 belysningskällor
plus karthållare, backspegel, åskledare och en del annan utrustning.
– Adolf Herrlin läste 110 terminer i Lund och överlevde olika experiment med
sina hemmabyggen. Det blev nog inte så mycket av hans uppfinningar, men han
var ett original.