- Jag praktiskt taget bor i ett arkivskåp.
Robert Wahlström har släktforskat sedan 1970-talet och det märks i lägenheten.
Jularna hos farfar Arwid och farmor Ellen i Hohög har gett honom många fina
släkthistorier att ta hand om.
Det är i stort sett fullsmockat på väggarna hemma hos Robert och Eva
Wahlström. Här hänger släktträd och fotografier men allra mest tavlor. Många
av dem är signerade Was, vilket står för Robert Wahlström .
Precis som farfar Arwid Wahlström målar han och på 1980-talet hoppades han
göra sin skuta till ett flyttbart galleri.
Verkligheten satte dock stopp för det projektet men han har gott om andra
planer att försöka förverkliga.
Han har två arbetsrum som han knallar mellan. En ateljé och ett mindre rum med
dator och skanner visar de två områden han ägnar sig mest åt. Måleriet och
släktforskningen.
Eva Wahlström släktforskar också och förstår hans entusiasm och samlarmani.
- Vi har tillbringat många semestrar på arkiv. Så perversa är vi, säger Robert
Wahlström .
Han säger att han fortfarande är inne i samlarfasen. Pärmar, hängmappar,
brevhögar, fotoalbum och massor med små häften är bevis på det. Vad det ska
leda till vet han inte ännu. Kanske en roman, noveller eller ett
konstprojekt. Grundmaterialet blir i alla fall en databas för framtiden.
Första släktingen vi stannar vid är farfar Arwid Wahlström, som levde 1892
till 1969. Han var född på Tjurkö i Blekinge men familjen flyttade till
Malmö när han var nyfödd.
- Farfar var yrkesmålare och tusenkonstnär. Han byggde sitt eget hus själv och
gjorde instrument som gitarrer och lutor av trä som fanns i hans
cigarr-askar, samt munspel.
Arwid Wahlström gifte sig med Ellen Adamsson och de träffades när hon var piga
hos en läkarfamilj i Malmö.
- Farmor fick en guldpeng av Gustav V. Det var när han var på besök i Blekinge
och hon serverade honom. Guldpengen pantsatte hon när de hade det fattigt
under mellankrigstiden så den finns inte kvar. Jag har bara hört historien
berättas.
Under Roberts barndomsår var Arwids och Ellens hus på Hohög i Malmö en
samlingsplats. Speciellt vid jul. Det var då släkten träffades och alla
historier kom fram varvat med sång, musik och många skratt. Granen hade
levande ljus och männen röklade huset med sitt cigarrbolmande.
- Jag absorberade allt som en svamp. En del historier var lite pikanta men då
blev vi barn utkörda.
- Vi brukade vara mellan tio och tjugo personer och det var trångt som på
Stippes bar på den tiden. Farmor lagade all mat på ett spritkök med två
plattor och hennes köttbullar var de mest fantastiska.
En ofta berättad historia handlade om farfars far Axel Fritiof Wahlström som
var livgardist och sedan konstapel på Malmöhus som då var fängelse.
- Han stod vakt utanför Malmöhus en iskall vinternatt när en kastvind tog hela
vaktkuren med honom i och skickade ner den i vallgraven.
- Alla skrattade sig fördärvade åt detta. De kunde riktigt se hur han dök upp
i sörjan, frusen och fördärvad. Axel Fritiof var annars en korrekt och
ordentlig man med vaxade mustascher.
Farmor Ellen dog 1962 och jultraditionen på Hohög försvann med henne. Huset
såldes och Arwid flyttade först till Limhamn och sedan till ett äldreboende.
Han dog 1969 och under sina sista år råkade han elda upp en låda med
fotografier och handlingar.
Robert Wahlström har saknat den lådan många gånger och menar att han lyckats
hitta det mesta av materialet på andra vägar. Men det har tagit tid.
Släkten på faderns sida har hållit sig i Östergötland och Västergötland innan
farfars farfar Johan Otto Wahlström blev kommenderad till Blekinge på
1800-talet. Som anfader i detta släktled står Marcus utan efternamn som var
bergsman i Tjällmo i Östergötland i mitten på 1500-talet.
- Honom vet jag mycket lite om och det jag vet får jag ta med en nypa salt. Vi
släktforskare är som envisa detektiver som letar efter relativa sanningar,
säger Robert Wahlström, som i sitt undersökande hittat släktskap med både
kejsar Wilhelm II i Tyskland och Peter Jöback.
Och som den samlarfantast han är har han i sin ägo en hel del annat, som
burkar med jord från släktingars gravplatser.
För några år sedan kom han förbi Arwids och Ellens hus i Hohög som då höll på
att rivas. Robert Wahlström fick komma in för en sista titt.
- Jag kände igen mig men allt var så smått. Det blir så när bilden från
barndomen ställs mot vuxenbilden.