Han har ett litet "kontor" där han brukar hålla till. Här, med
dator, hyllor och fotografier på väggarna och träden på Sergels väg utanför
fönstret, sitter Tore Månsson och letar vidare bland sina släkthistorier.
Mest pratar vi om en av de första händelserna han dök på när han började
släktforska på 1980-talet och som skildras i boken "Ett
ohyggligt mord i Heinge". Det som hände går tillbaka till mitten av
1800-talet och rör släkten på Tores fru Gunillas sida.
– Jag läste i kyrkoböckerna att Christen Henriksson i Lövestad som var min
hustrus farfars farfar hade piskats till döds. Min fru hade aldrig hört
talas om detta.
Men han lyckades inte få tag på domböckerna som kunde ge fler ledtrådar.
Familj och ett jobb med mycket resor gjorde också att tiden till att gräva
vidare inte fanns just då. Frågorna låg kvar och malde i bakhuvudet och på
2000-talet började Tore Månsson leta på allvar efter domböckerna på
Landsarkivet i Lund.
En miss i registreringen gjorde att det först verkade som om protokollen från
tingsrätten i Sjöbo för just åren efter 1841 inte bevarats, men som tur var
fanns de kvar och Tore Månsson gjorde sig redo för läsning av cirka fyrtio
sidor med sirlig text.
– Det visade sig att texten var rätt lättläst. Det tycker jag i alla fall.
Han fotograferade av sidorna med digitalkamera för att läsa vidare hemma. Steg
för steg kom det fram vad som hänt på gården i Heinge.
– Christen Henriksson var där och lade halmtak och bodde över på gården över
natten, berättar Tore Månsson.
– Den natten blev femton nysydda blåskjortor stulna. Skjortorna hade hängt i
köket och Christen sov i rummet intill. Han beskylldes för att ha stulit
skjortorna men nekade.
Bonden på gården samlade ihop en skara som gick från hus till hus i Heinge och
Lövestad för att leta efter skjortorna. De genomsökte även Christen
Henrikssons hus men hittade inget.
Följet återvände då till gården och bonden bjöd på öl, brännvin och middag.
Den huvudmisstänkte var också med.
– Han ville egentligen inte, han kände att det fanns hot i luften men de
tvingade honom.
Christen anade rätt. Någon var ute efter honom. Medan resten av sällskapet åt
och drack gav sig några män på honom med ett maltrör och en tjurmeja.
– De plågade honom tills han erkände stölden. Flera vittnen berättade att de
hört skriken.
Men ingen ingrep och det slutade med Christen Henriksson dog av misshandeln.
Två män greps och erkände brottet. De dömdes i hovrätten till döden genom
halshuggning, ett straff som kung, Karl XIV Johan Bernadotte, mildrade till
straffarbete i åtta år på Malmö fästning. Efter fyra år var de åter fria.
– Det märkliga var att min svärfar aldrig hade hört talas om att hans farfars
far blivit ihjälslagen. Hans farfar Nils Christensson, Christens son, var
med på rättegången och var då i 20-årsåldern. Någon borde ha berättat detta
vidare, menar Tore Månsson.
Motivet till överfallet är oklart. En förklaring kan vara att Christen
Henriksson råkat avslöja en tjuvgömma på sina ägor, tror Tore Månsson.
– Det är bara en gissning. Christen hade inte världens bästa vandel, men jag
vet inte varför de här männen var så aggressiva och misstänksamma mot honom.
Via nätet fick han i fjor tips om Svarta boken, en bok där kyrkoherden i
Lövestad vid den tiden skrivit ned sådant som han hade fått veta vid bikten.
– I boken står att frun i huset erkänt att hon förlagt blåskjortorna i fyllan
och villan. En tredje person, som var med vid misshandeln men som friades,
ska ha skrutit om att han slog så att maltröret gick mitt av.
– Det var säkert inte meningen att någon annan skulle läsa detta.
Tore Månsson har besökt Heinge och gården där det hände men han har inte
träffat på någon som känt till misshandeln. Händelsen har inte förts vidare
och han undrar varför. Han tror dock att det finns fler ställen att leta på.
– Jag tänker åka till Sjöbo och gå igenom kommunalarkivet för de här åren.
"Rötter" inspirerade att söka rötter
Serien "Rötter" fick Tore Månsson att tänka bakåt. Nu gör han vad kan för att
allt som rör hemtrakterna kring Sparrarp i norra Skåne ska finnas kvar.
I slutet på 1970-talet visades Alex Haleys släktkrönika "Rötter" på svensk tv.
Tore Månsson var en av många svenskar som tittade och serien sporrade honom
att så smått börja släktforska.
– Jag tyckte det var spännande att följa generation efter generation. Det
inspirerade mig. Jag hade också en äldre bror som släktforskade.
De egna rötterna finns djupt förankrade i Sparrarp i Farstorps socken utanför
Hästveda. Han ägnar mycket tid åt att dokumentera allt han hittar om den
lilla byn. Tore Månsson har skrivit böcker om platserna och människorna i
trakten och samlat gamla skolfoton och kommunalarkivet på sin hemsida.
En bok med titeln "Barn 23" handlar om hans farfar Måns Persson som bodde i
Örkeneds socken och var nummer 23 och yngst i sin syskonskara.
Just nu går Tore Månsson igenom pärmar som kommer från Sigurd Svensson,
bygdeforskare och tidigare journalist på Norra Skåne. Sigurd Svensson, som
dog för några år sedan, samlade ständigt på material om Farstorps socken och
Tore Månsson är imponerad av hans stora engagemang.
– Titta, han skrev av domböckerna, säger han och visar upp sidorna med
maskinskriven text, som han håller på att skanna.
Fast Tore Månssons intresse verkar vara nästan lika stort. Han pratar om
gårdsarkiv och torpinventering och berättar om sådant som gått förlorat.
– Förr fanns det en fotograf i Hästveda som hade fotograferat så gott som alla
i byn. Han hade tusentals negativ men det var ingen som tog hand om dem. De
hamnade på soptippen för att ingen förstod värdet av dem.
Tore Månssons
nätsida