Maria Blomstergren, född Tjerneld, 88 år, har avlidit. Hennes närmaste är maken Bertil och barnen Lena, Ann, Sten och Eva med familjer.
Maria Blomstergren var uppvuxen i Karlstad, född i närbelägna Skattkärr år 1924. Efter flickskolan började hon olika anställningar inom och utom landet. Hon fick tidigt efter andra världskrigets slut en anställning i London, 1947.
Ett par år senare arbetade hon i en butik i Paris och läste samtidigt franska, som hon sedan talade ganska obehindrat. Maria var allmänt mycket språkbegåvad och talade efterhand engelska praktiskt taget utan brytning.
Hon läste mycket med början i de tidiga tonåren och fick därigenom den allmänbildning, som hon och hennes omgivning hade glädje av under hela hennes liv.
I mitten på 50-talet arbetade hon på American Scandinavian Foundation i New York, där hon efter en tid träffade den nyanlände stipendiaten Bertil, som blev hennes livskamrat för de följande 57 åren.
Som gift ägnade hon sig i huvudsak åt sin stora familj med efterhand fyra barn, men hade också deltidsjobb då och då. Familjens hem blev en populär samlingspunkt för barnens många kamrater, mycket tack vare hennes engagemang för var och en av dem.
Maria var snabb i tanken, glad, humoristisk och effektiv i allt hon företog sig. Hon tyckte om att leka med ords dubbelbetydelse.
Redan för drygt 25 år sedan flyttade Maria och Bertil till Annebergsgården, där hon trivdes genuint bra. Hon var lycklig när hon fick umgås med alla både tidigare och nytillkomna vänner.
Om någon passade in i en sådan miljö, så var det Maria. Hon fick uppleva mycken uppskattning tillbaka från omgivningen.
I sin krafts dagar hördes hennes karaktäristiskt klingande skratt under luncherna i hela den interna restaurangen. Hon kände nästan alla på gården. Man kan säga att hon var ett levande personregister.
Bridge intresserade henne, liksom att spela mahjong och att lägga stora pussel och att lösa korsord, liksom att läsa böcker.
Men familjen var ändå det väsentligaste och hon följde med glädje och stor omsorg var och en i den stora skaran av barn och barnbarn. Hon var i alla betydelser en generös människa. Maria kände sig väl hemma i Malmö och blev efterhand något av en lokalpatriot.
Efter en blodpropp i hjärnan i slutet på förra året började en ny fas i Marias liv.
Med motivation och humor kämpade hon sig igenom tre kvarts år, större delen av tiden i hemmet. Den förändrade situationen gav en extra närhet och ett omvänt omhändertagande uppstod, då hennes Bertil blev uppassande och vårdande.
Hemtjänsten satte hon stort värde på och en ömsesidig sympati uppstod. Hon fick sluta sina dagar i stillhet på sjukhuset omgiven av sina kära.
Vi som hade förmånen att känna Maria, saknar henne mycket och särskilt den varma hjärtlighet hon i så hög grad spred omkring sig.