För tillfället befinner sig Kajsa Ernst nere i Helsingborg hos maken Göran Stangertz. I flera år har de varit särbor, men till hösten är planen att de ska bli sambor i Stockholm.
– Efter flera år som gifta slår vi till. Det ska bli spännande, säger hon.
Just nu har hon semester men repetitionerna för kommande pjäsen ”Top girls” på Stockholms stadsteater har redan dragit igång så smått.
– Det är en rolig pjäs som bara spelas av kvinnor. Men den handlar inte om feminism som man skulle kunna tro, utan är mer inriktad på klass, förklarar Kajsa Ernst som bland annat gör rollen som huvudpersonens syster.
Under åren som gått har Kajsa Ernst hunnit med många roller, varav de flesta för teaterscenen. En och annan tv-serie och film har det också blivit där rollen som Eivor i ”Masjävlar” fått störst genomslag.
Hur var det att göra henne?
– Jag hade lite motstånd innan och tänkte: usch, den här kvinnan tycker jag inte om. En självuppoffrande människa, offer och martyr. Men när jag väl förstod att vi alla har en Eivor i oss började jag tycka om henne. Hon var fantastiskt rolig att göra.
Dessutom blev rollen en dörröppnare på många sätt, berättar Kajsa Ernst. Jobbtelefonen började ringa lite mer. Och ofta kom det fram människor som hade sett filmen.
– Många berättar för mig att de har en syster som är som Eivor. Det är få som säger att de själva är som henne. Det är alltid en syster.
Men livet som skådespelare har inte bara varit en spikrak karriär uppåt. 1998 sade hon upp sig från en fast anställning på Helsingborgs stadsteater, flyttade till Stockholm och blev frilansande skådespelare. Sedan dess har det blivit många höger- och vänstersvängar, berättar Kajsa Ernst. Numera driver hon även ett företag som utbildar chefer, anställda och blivande terapeuter i bland annat teambuilding och ledarskap.
– Det speciella som jag kan ge är en egen upplevelse av något i stället för att de ska sitta och matas med uppgifter. Jag låter dem göra och då får man också en upplevelse i kroppen. Det blir ett fysiskt minne.
Vad skulle du säga är din viktigaste erfarenhet genom åren?
– När jag var yngre tänkte jag mer på vad regissören eller publiken ville ha, inte vad jag själv kunde eller ville göra. Man kan säga att jag satt i baksätet och lät andra styra. Men så började jag flytta på mig mer och mer. Till slut satte jag mig själv bakom ratten. Nu styr jag själv och det känns väldigt bra.