I augusti 2006 kom Jonna Wibelius med sin finske pojkvän för första gången till jättestaden i östra Kina med runt 20 miljoner invånare.
Med sig hade hon sin resväska och planer på att studera mandarin. Då hade hon precis fyllt 24 år, i höst blir hon 30.
I lite mer än två år har hon jobbat på svenska konsulatet i Shanghai med kultur- och Sverigefrämjande frågor.
– Mitt jobb går ut på att öka kunskapen om och stärka bilden av Sverige i Kina, säger Jonna Wibelius.
– Sverige är ett litet land så vi måste anstränga oss för att sticka ut i bruset. Ikea och H&M har gjort en del men det finns mycket mer vi kan göra. Jag ska vara som en bro mellan två länder.
Nu undrar vi hur den här långa resan, från Skåne till Kina, har gått till. Vi börjar i Svedala, där Jonna Wibelius växte upp med sina tre syskon och föräldrar som inte drog sig för att stuva in familjen i bilen för semesterresor i Europa om somrarna.
– Jag har alltid känt att jag vill flytta utomlands. Jag vet inte varför, kanske är det för resorna som vi gjorde när jag var liten.
Journalistyrket har hon också drömt om länge. På gymnasiet läste hon samhälle/samhälle på Borgarskolan i Malmö och fick där information om en journalistutbildning i Perth i Australien som hon sökte till.
I tre år bodde hon sedan i Perth och studerade på universitetet innan hon valde att återvända till Sverige våren 2005 för att söka jobb.
Fast det gick trögt. Jonna Wibelius gav inte upp utan fortsatte att söka över hela Europa.
– Jag sa att jag tar vilket jobb som helst, bara det rör media och journalistik. När jag så fick jobb i Tammerfors fick jag stå mitt kast.
Jonna Wibelius blev webbredaktör för en svensk version av en nyhetssida om Kina.
– Jag visste inte jättemycket om Kina just då. Mitt intresse kom smygande.
I maj 2006 åkte hon dit på en jobbresa, till Yunnan, en fattig provins i sydvästra Kina.
– Det var frustrerande att göra intervjuer genom en tolk. Jag kände hela tiden att jag inte fick svar på det jag frågade om. Jag ville lära mig språket, så jag sa upp mig och flyttade till Kina.
Hon började med att studera mandarin på universitetet i Shanghai. Men besparingarna tog slut oväntat fort och Jonna Wibelius jobbade istället ett tag på en engelskspråkig lokaltidning som kom ut en gång i veckan.
– Lönen var låg men jag träffade människor från hela världen och lärde mig mycket om Shanghai.
Efter några intensiva månader slutade hon och fortsatte att studera mandarin på universitetet i Suzhou samtidigt som hon jobbade extra som frilans.
Nu är Shanghai åter hennes hemstad. Hon slipper ta tunnelbanan till jobbet på svenska konsulatet, utan kan promenera dit om morgnarna. Än så länge har hon inga tankar på att flytta vidare.
– Jag vill använda kinesiska i mitt arbete. Jag visste inte att det skulle vara så svårt att lära sig språket, det vet man inte förrän man har provat. Jag har lagt mycket tid på det och vill hålla det aktuellt.
– Här finns spännande karriärmöjligheter. Ibland blir jag trött av att det är så mycket folk överallt men här händer en massa hela tiden.
– Det är sällan jag går direkt hem efter jobbet. Det är filmfestivaler, vernissager och andra evenemang eller så går vi ut och äter och träffar en massa människor. Det är billigt att äta ute.
En tydlig nackdel med livet i Shanghai är luftföroreningarna. Jonna Wibelius saknar löpturerna i skogen och springer istället på löpbandet på gymmet.
– Jag har vant mig vid ett högt tempo. I Sverige planerar vi allting. Här är det snabba beslut och snabba vändningar. Det visar sig ofta att omöjliga problem går att lösa. Det är en utmanande tillvaro.