HON BOR ÅRET OM. Den här dagen, när vi pratas vid på telefon, har det varit 31 grader varmt i byn Laem Mae Phim, där Viveca Lithner Ask bor. Hon har precis kommit hem från Bangkok Hospital, dit hon åker varje vecka för att arbeta ideellt i några timmar.
På sjukhuset sitter hon i foajén med en svensk flagga för att finnas till hands för skandinaver som behöver sjukvård. ”Mrs Viveca”, som hon kallas på sjukhuset, rycker in för att reda ut praktiska detaljer.
– Det kan vara backpackers som blivit sjuka eller turister med spädbarn som fått utslag. Många äldre svenskar är inte alltid så bra på engelska och kan behöva hjälp med språket. Jag finns som en länk mellan dem och sjukvården.
Viveca
är utbildad sjukgymnast och har haft egen praktik i Sverige. Planen var att fortsätta jobba i Thailand och hon startade ett eget företag.
– Jag har fått arbetstillstånd men inte för medicinskt arbete. Det har varit mycket pappersexercis och jag har lagt mycket tid för att försöka få alla tillstånd. Jag har hela tiden gjort det här volontärarbetet.
Hon är född 1955 och växte upp i Skälderviken i Ängelholm. En tid i tonåren bodde familjen i Mellanöstern (pappan arbetade inom FN) och sedan i Hammarlunda utanför Lund.
Hon utbildade sig till sjukgymnast i Lund och var klar 1977. Första arbetsplatsen var på Sjöbo sjukhem men reslusten gjorde att hon åkte med kryssningsfartyg i Västindien ett tag och jobbade ombord . Därefter följde en tid av många vikariat på Ystad lasarett.
1980 träffade hon sin blivande man Björn Larsson Ask, som tidigare var pressfotograf på Svenska Dagbladet. De gifte sig 1983, flyttade till Trollbäcken utanför Stockholm och blev föräldrar.
När barnen var små hade Viveca Lithner Ask en egen praktik hemma och jobbade sedan på en klinik tillsammans med en idrottsläkare.
– Vi hade ett stort hus. När barnen var på väg att flytta så började vi fundera på att också göra det.
Tanken for iväg till Thailand. Hon och Björn hade rest mycket tillsammans, och bland annat varit i Asien.
– Jag kände att jag kunde tänka mig att bo i ett asiatiskt land när jag blev äldre. Egentligen var det många faktorer som sammanföll, säger hon när hon ska förklara varför hon och maken sålde huset i Sverige för att starta på nytt.
– Många undrade: hur vågar ni? Men det är inte så att vi är deporterade. Thailand är ett vänligt land. Här är det hög status att vara gammal.
Några månader efter att sonen Måns tagit studenten lämnade Viveca Lithner Ask Trollbäcken. Hon räknar den 19 augusti 2008 som flyttdagen men Björn Larsson Ask hade åkt till Laem Mae Phim ett år tidigare för att förberedaEn container med möbler, tavlor, kristallkronor och pianot skeppades över.
De bor i ett hus vid Thailandviken med gott om plats för besök. Från oktober till påsk är det en ström av gäster som vill hälsa på.
Hur har de här åren i Thailand varit?
– De har varit annorlunda än vad jag tänkte mig. Jag trodde till exempel inte att det skulle vara så krångligt att få lov att arbeta som sjukgymnast. Här är härligt och vi ångrar oss inte. Men att bo här är inte som att vara på semester hela tiden. Vi har hus och bil som ska skötas. Det är skillnad på vardag och helg. Jag tycker om att träffa och prata med olika människor och det får jag göra här.
I Sverige finns familj och flera vänner. Barnen bor i Stockholm. När Viveca och Björn hälsar på beger de sig ofta till vännerna i Magnarp i nordvästra Skåne. Gården i Hammarlund finns kvar inom familjen men de har inget eget hus att återvända till.
– Nej, någon sommarstuga vill vi inte ha med blommor som ska vattnas. Vi vill göra annat. Vår bas är här nu.