SOLSTUDIER. Efter gymnasiet packade Oskar Leander som många andra 80-talister
ryggsäcken och gav sig ut i världen. Men han återvände aldrig till den
svenska högskolan.
– Efter att ha backpackat runt i Asien i två omgångar tänkte jag först flytta
till Japan och plugga japanska, för att fortsätta på universitet där.
Men de japanska terminsavgifterna och levnadsomkostnaderna avskräckte, plus
kraven på att tala japanska nästan som en infödd.
– Så jag ändrade mig till Bangkok, som också var en favoritplats.
Nu går han näst sista året på en fyraårig utbildning vid ett stort universitet
med 20 000 elever i Bangkok.
– Avgiften är cirka 10 000 kronor per termin. Men jag kan bo och leva väldigt
bekvämt för mycket mindre pengar än hemma, säger han och nämner att han har
både swimmingpool och gym hemma i höghuset där han hyr en modern etta.
– Maten är billig, och det kostar ännu mindre att äta ute än att laga hemma.
Klimatet, enkelheten i vardagen och kulturen – fler unga svenskar borde
utnyttja möjligheten att plugga här med svenska studielån, tycker han.
Oskar Leander läser till en BBA, Bachelor of business administration. All
undervisning sker på engelska. De flesta elever är thailändare, några från
andra asiatiska länder och andra kontinenter. Förutom Oskar Leander går ett
par svenskar där, bland annat en utbytesstudent varje termin från Stockholms
universitet.
– Lärarna är också från hela världen, men de flesta är thai eller indier.
Deras engelska är varierande, vissa är det inte ens lönt att försöka förstå,
andra har engelska som modersmål.
Studiemiljön var inte den bästa i början, Oskar Leander höll på att ge upp.
– I Thailand bor man hemma tills man gifter sig. De flesta är fortfarande som
barn när de börjar på universitetet, trots att de fyllt 18 år. De pratade
konstant på lektionerna, gick ut och in från klassrummen och mobilen var
ständigt framme.
Men nu är han på nivåer där de omogna kuggats, och Oskar Leander tycker
studiemiljön känns seriös.
– Till skillnad mot Sverige är det obligatorisk närvaro. Man måste vara på
minst 80 procent av lektionerna, annars får man inte tenta.
En annan skillnad är klädseln.
– Vi har uniform, svarta byxor och vit skjorta. När det är tentor har vi även
skolans slips och bältesspänne som obligatorisk uniform. Skolan har säkert
tjugo vakter som ser till att dresskoden följs. Det blir många tillsägelser
att stoppa in skjortan varje dag. Konstigt i början, men man vänjer sig.
Svenska turister brukar uppskatta thailändarnas vänlighet. Oskar Leander
instämmer, kulturen är vänlig.
Men leendet kan betyda mer än glädje.
– Det är främst ett sätt att undvika konflikt, vilket jag anser vara grunden i
många asiatiska kulturer, säger Oskar Leander.
– Det märks inte minst på lektionerna, där eleverna aldrig vågar säga ifrån
ens när läraren gör något fel, eller vågar svara på lärarens frågor. Bättre
att vara tyst och le, så kan man inte göra fel och konflikt undvikes!
Resvane Oskar Leander har utan problem anpassat sig till den thailändska
vardagen. Men lite otålig blir han ibland.
– Staden är enorm och det tar tid att ta sig överallt. Byråkrati gör att de
enklaste sakerna också tar lång tid, och samhället är inte lika uppkopplat
som hemma, jag har till exempel ingen internetbank.
Å andra sidan finns det saker om går väldigt fort jämfört med hemma.
– Att ta mc-körkort till exempel. Jag svarade på några enkla frågor och fick
sedan köra en sväng på en inhägnad bana. Personalen var mest förvånad över
att jag inte kört dit med egen mc.
Oskar Leander tror att han kommer att stanna i Asien efter examen, åtminstone
i några år.
– Gärna i Bangkok, men lönerna är inte de högsta här och CSN måste ju betalas
tillbaka. Kanske blir det Shanghai, Hong Kong eller Singapore.
Någon gång vill han dock flytta hem igen.
– Men vem vet, kanske har jag ändrats så mycket när den dagen kommer att jag
inte trivs i Sverige längre.