Han bor två minuter från stranden, arbetar med administration av databaser på Medtel och är gift med Cintia Leal-Nilsson från Brasilien – och allt beror på surfbrädan.
– Här kan jag surfa året runt, det är därför jag bor här, säger Martin Nilsson på telefon från sitt hem i förorten Collaroy. En kort promenad därifrån ligger Northern beaches och North Narrabeen, kända namn bland surfare, förklarar han.
Martin Nilsson ska snart sticka till jobbet. Morgonens surfrunda är avklarad. Vattnet i havet är runt 20 grader varmt.
– Nu är inte bästa säsongen. Det är mellan april och oktober som vågorna är som bäst.
Så talar en inbiten surfare. Fast det dröjde flera år innan brädan seglade in i hans liv och förändrade det. Martin Nilsson växte upp i Bara och höll som idrottskille på med fotboll, tennis, badminton, brottning och golf.
På gymnasiet gick han ekonomiska programmet på Latinskolan i Malmö och när han var 19 år flyttade han till Värnhemstorget och fick jobb på ett företag som levererade varor till småbutiker.
Så långt ingen bräda och inga surfdrömmar. De kommer här.
– En kompis åkte till Australien som utbytesstudent och när han kom tillbaka hade han lärt sig att surfa. Det lät så kul och jag blev sugen på att testa.
Så småningom kunde han låna en bräda av kompisen. Surfdebuten ägde rum i Hanöbukten utanför Lilla Vik på Österlen. Martin Nilsson gissar att vattnet vid det tillfället var runt 12 grader.
– Jag hoppade i och plaskade och paddlade. Till slut lyckades jag fånga en våg och jag åkte på den hela vägen in till stranden, liggande på magen. Sedan var jag ”hooked”.
Detta var i början på 1990-talet. I två år sparade han för att få ihop pengar. Sedan sa han upp sig.
– Jag sålde allt, köpte en biljett till Melbourne och åkte dit själv.
Under ett år reste Martin Nilsson runt i Australien och Indonesien, och han blev bara mer och mer hängiven surfningen. När pengarna var slut åkte han tillbaka till Sverige men saknaden var svår.
– Jag var inte alls glad. Jag kände att jag måste få surfa.
Han funderade ett tag och kom på att han kanske kunde utbilda sig i Australien. Han sökte en IT-utbildning (Bachelor of Information Systems) vid University of Newcastle, cirka sexton mil norr om Sydney, och kom in.
1999 började studielivet för Martin Nilsson och i Newcastle träffade han Cintia Leal från Rio de Janeiro som utbildade sig inom webbdesign.
2004 gjorde de en resa jorden runt och hälsade på sina familjer i två världsdelar.
Sedan dess har Martin Nilsson inte varit i Sverige och i januari 2010 blev han även australisk medborgare.
– Brasilien eller Sverige. Bor vi här så har båda ungefär lika långt till sin familj och sina släktingar.
I år planerar hans föräldrar att komma på besök. Pappa Roland fyller 70 år i april och det vill de fira på något sätt. Till hösten blir Martin Nilsson 40 år.
– Jag tänkte tidigare att detta var en dröm, ett önsketänkande. Jag trodde inte att det var möjligt för mig att bo här. Men ju mer tiden gick, desto mer lärde jag mig om Australien och till slut kunde jag se mig själv leva här.