LUND. Han fyller fyra år idag, den 15 januari, och ännu kan han inte skriva
Constantin Väpnargård. Men att säga det är inga problem. Constantin
Väpnargård är snabb med att visa att numera har även hans handdukshängare i
badrummet fått namnskylt, precis som de andra i familjen har. Bästa
julklappen tillsammans med tågbron i trä.
Nu väntar fler paket och ny fest. Constantin gillar lerpingvinen
Pingu och en Pingutårta önskas.
– Pingutårta och glass, säger han.
– Vi firar Constantins födelsedag tre gånger varje år. De andra barnen är nog
lite avundsjuka, säger fyrabarnsmamman Magdalena Väpnargård.
– Den 15 januari, mitt i RS- och influensasäsongen, blir det med oss i
familjen. Den 17 april, som är den dag då han var beräknad att födas, har vi
stort kalas med släkt och vänner och i början av juni ordnar vi fest för
Constantins kompisar på vårt sommarland.
Med den förklaringen kring födelsedagen framgår det att Constantin Väpnargård
haft en speciellt start i livet och han är redan en erfaren sjukhusbesökare.
När han föddes i vecka 26 vägde han 940 gram och fick
behandlas i kuvös och respirator. Hans lungor var då inte färdigutvecklade
och det gjorde honom extremt känslig för infektioner. Den första tiden
behövde han extra syrgas och han sondmatades länge.
Hösten 2010 började han på dagis. Constantins lungor är fortfarande ömtåliga
och långa perioder under vinterhalvåret får han stanna inomhus och klara sig
utan lekkamrater. Allt för att han inte ska bli sjuk.
Det betyder att det blir mycket hemmaliv för familjen Väpnargård, som bor mitt
i Lund med Domkyrkan som närmaste granne.
Constantin har byggt upp tågbanan och pratet om Pingutårta gör att han genast
vill se Pingu på tv. Han är en riktig filmslukare med ”Peppa Pig” och
”Drömmarnas trädgård” som några favoriter.
Efter en kort stund kommer han med en antik vhs-kassett som inte vill
funka.
– Constantin är väldigt tekniskt intresserad och ger sig på att fixa vilka
apparater som helst, säger Magdalena Väpnargård mitt i pratet om boken hon
just skrivit klart.
– Eller inte, inflikar pappa Sven Väpnargård, som inte alls är lika pratsam
som sin fru. Han håller sig i bakgrunden, lyssnar, nickar och hjälper
Constantin när han kommer och ber om hjälp.
Namnet Constantin är Magdalenas förslag och hämtat från en stark dröm som hon
var med om 2007.
– I tio år försökte vi få ett barn till men det ville sig inte. Jag hade en
enorm längtan efter ett barn. En sommardag vaknade jag efter att ha drömt en
fantastisk dröm.
– Vi hade fått en blond gosse som hette Constantin. Jag berättade genast för
Sven om drömmen.
Några veckor senare stod det klart att Magdalena var gravid och
efter att ha gått igenom flera missfall fick hon denna gång behålla barnet.
Det finns mer att berätta om namnvalet. När Magdalena Väpnargård studerade
till arkeolog för några år sedan stötte hon på Konstantin den store, romersk
kejsare, som dog 337 efter Kristus.
– Han enade Rom och var Roms förste kristne kejsare som omvände sig på sin
dödsbädd. Bara en sån sak är rätt häftigt, säger hon.
De visste tidigt att det var en pojke som var på väg och Magdalena, som är
mycket för det här med listor, började sätta ihop en lista med namnförslag.
På den stod Tristan, Dante och Vincent bland annat. Det blev Constantin Hans
Tristan.
– Det var ett väldigt gnäll från de stora barnen. Ska han verkligen heta så?
sa de. Konstige Constantin, tyckte storasyster Mathilde.
Familjen Väpnargård har varit med i Sydsvenskan förr.
Reportern Anders Malmström följde familjen under en längre tid och två
reportage publicerades påsken 2009. En livsavgörande händelse för alla i
familjen var när Magdalena Väpnargård skadade två nackkotor i en
trafikolycka 1999.
Skadan har starkt påverkat hennes rörlighet och sedan 2008 är hon
förtidspensionär. Artiklarna handlade om familjens kamp för att få hjälp
från Lunds kommun med tillsyn av Constantin några timmar i veckan. Eftersom
Magdalena inte får lyfta honom och har svårt att röra sig landar nästan alla
sysslor på Sven Väpnargård.
Till slut fick de hjälp, men de säger att det inte riktigt blev som de tänkt
med olika barnvakter.
– Constantin har blivit större och är friskare än förväntat, så oron har
lättat för oss, säger Sven Väpnargård.
Han och Magdalena träffades 1993 på en pub vid Möllevångstorget. Året
därpå föddes deras första gemensamma barn, Jonathan. De har fått vara med om
två helt olika småbarnstider.
– Jag kan tycka att det är synd att barnen börjar på dagis så tidigt. Jag har
varit hemma mycket med Constantin och följt hans utveckling. Med Jonathan
var det dagis som fick vara med om det, säger Sven Väpnargård.