Den 12 juni i år gifte de sig i en kyrka i Puck och festade sedan på slottet Jan III Sobieski i Rzucewo vid polska Östersjökusten.
Nu är vardagen tillbaka, vilket betyder att Mattias jobbar i Göteborg i veckorna och kommer hem till Lund på helgerna.
I cirka två veckor har de smakat på det nya efternamnet.
– Det är en sammanslagning av våra tidigare efternamn och vi är de enda som heter så i Sverige, säger Gabriella Lundhaw, som trots starka band till släkten i södra Polen inte tyckte det var svårt att släppa sitt förra namn.
– I släkten pratas ofta om en speciell Hawranek-anda men jag kände inte att jag måste behålla namnet för att ha kvar den.
– Det börjar kännas som jag, säger Mattias Lundhaw, när Sydsvenskan når honom på telefon en stund senare.
– Min namnteckning är diffus. Det är mest några tecken i en klump så jag använder samma, säger han.
De träffades
under studietiden i Luleå och förlovade sig i april 2008 efter att Mattias en lördagsmorgon ställt sig på knä vid soffkanten och friat.
Gabriellas första reaktion var dock nej.
– Jag blev så överraskad. ”Nej, det är inte sant”, var det första jag tänkte. Mattias har retat mig en hel del för detta. Men sedan svarade jag så klart ja, säger Gabriella Lundhaw.
Därefter började de planera för bröllopet och åkte runt i Skåne och Polen för att hitta den rätta platsen.
– Vi ville ha det familjärt och gärna på ett slott. Vi bestämde också tidigt att vi skulle ha en temafärg, berättar Gabriella Lundhaw och beskriver sin favoritfärg som rostorange eller mörk orange.
Färgen fanns med i deras bröllopskläder, i hennes band på klänningen och i hans kravatt, det vill säga halsduk som även kallas plastrong.
De fastnade
för ett slott i Rzucewo, byggt på 1800-talet, som ligger på landsbygden vid kullerstensväg, och gick sedan vidare till att diskutera menyn. Bara veganmat, rätter utan kött, fisk, mjölk, ägg och ost, skulle serveras. Mattias Lundhaw har varit vegetarian länge och är allergisk mot mjölkprodukter.
– Många av mina släktingar var skeptiska. I Polen är det kött som gäller men när vi förklarade varför så förstod de och kocken tog det som en rolig utmaning, säger Gabriella Lundhaw.Till förrätt serverades en carpaccio på jordgubbar och avocado, därefter soppa på rostade gula paprikor med basilikapesto.
Varmrätten bestod av kotletter av svamp och soja, örtrostade potatisar plus små rödbetor bakade i lönnsirap och serverade i urgröpta äpplen.
Efterrätt: jordgubbar doppade i chokladkräm.
– En stund efter maten dukades en buffé med allt möjligt fram, också bara vegansk mat. Och så åt vi bröllopstårta. Det var ingen brist på mat i alla fall, säger Gabriella Lundhaw.
74 gäster var med
på festen och innan kalasandet började vigdes paret enligt katolsk tradition i en kyrka i Puck. Både under gudstjänsten vid vigseln och på festen blandades polska och svenska i tal och sånger.
– I Polen ropar alla ”goszko” när de vill att brudparet ska pussas. Det betyder beskt och när paret pussas försvinner allt beskt. Sedan sjunger man också den polska varianten av ”Ja, må de leva”. Jag vet inte hur många gånger de sjöng den under kvällen, säger Gabriella Lundhaw.
På lördag är det sex år sedan hon och Mattias träffades första gången för att fika. Hon hade spanat in honom när han spelade prins, iklädd rosa långkalsonger, i ett studentspex. En gemensam kompis ordnade det första mötet.
– Jag kan inte riktigt säga vad jag föll för då. Mattias har humor och gillar att spexa och skämta. Han är utåtriktad och social. Jag är precis tvärtom. Jag är blyg. Han har lyft mig, stärkt mitt självförtroende och gjort att jag öppnat mig, förklarar Gabriella Lundhaw.
– Gabriella är nyfiken och kreativ. Hon lockar fram en kreativ sida hos mig och får mig att skapa saker. Det kan vara nyckelskåp, tavlor, musik och god mat, säger Mattias Lundhaw.