”Paret heter nu Lago. Kärleken övervinner allt!” Så stod det i den lilla bröllopsannonsen som var med i Sydsvenskan i början av augusti.
De tre sista orden sätter igång nyfikenheten. Varför står det så?
– Det finns två anledningar. Vi vill visa att det går att övervinna den heteronorm som finns. Det finns inga gränser, vi är två kvinnor som älskar varandra, säger Terese Lago och Karin Lago fortsätter.
– Jag var med om en allvarlig trafikolycka på luciadagen. Ett tag visste vi inte om vi skulle kunna ha något bröllop. Det gjorde att vi hade något att kämpa för och Tess tar mig för den jag är.
Det har gått lite mer än fyra månader sedan de gifte sig och runt tio månader sedan Karin Lago cyklade på Amiralsgatan i Malmö och en enorm truck fastnade i hennes cykel. Förutom operationer, sju veckor på sjukhuset och bröllopsplanering har de också varit med om en flytt.
Lugn och ro plus en egen gräsplätt har fått dem att lämna Malmö och flytta till en nybyggd marklägenhet i Oxieområdet Kristineberg.
– Karin satt i rullstol och pekade var grejorna skulle stå medan jag fick bära, säger Terese Lago som kallas Tess.
Så här vid ett första möte märks det inte utåt vad Karin Lago varit med om. Hon säger att hon berättat om olyckan många gånger och att alla upprepningar kan få det att låta som om hon är oberörd.
– Jag måste göra så här för att skärma av mig från det som hänt, säger hon.
– Det var som om en stor kraft tog tag i mig och jag vräktes omkull och såg hur ett enormt däck körde över mitt vänstra ben.
– Det kändes som om benet var så här platt, säger Karin Lago och måttar mellan tummen och pekfingret upp tjockleken på en vanlig bräda.
Inga ben var brutna men mycket av huden hade slitits av, liksom hela vadmuskeln. Direkt efter olyckan opererades Karin Lago i fem timmar. Hon fick sedan göra stora hudtransplantationer och låg på sjukhus i sju veckor. Terese Lago sov ofta i en tältsäng bredvid och fortsatte att förbereda för bröllopet, mycket för att ha något hoppfullt att hålla fast vid.
Skulle Karin Lago kunna gå igen? Hur skulle olyckan påverka henne framöver? Allting var länge osäkert men när de fått beskedet att huden hade fäst på vänsterbenet efter transplantationerna sändes inbjudningarna ut. Den 11 juni skulle det ske.
– Då hade jag också ett mål, en extra sporre, att kunna vara med fullt ut. Jag ville inget hellre än att gifta mig. Det blev en dag med väldigt mycket känslor, säger Karin Lago.
Båda två kommer från Småland, Karin är från Gränna och Terese från Oskarshamn. På Grännaberget, en höjd med utsikt över Vättern, hade de sin ceremoni utomhus inför runt 90 gäster.
Festen fortsatte i Grännaskolans matsal. Terese Lago var tidigare med i ett dansband och denna gång spelade hennes bandkompisar upp till dans. Innan dess hade Terese tagit plats bakom trummorna för att framföra ”Sommaren är kort” till sin fru.
– Karin hade aldrig sett mig spela trummor. Jag klarade inte att hålla tal, så detta blev min grej istället.
– Jag bara satt och njöt. Jag tittade mig runt omkring och tänkte att det här gör alla våra vänner och vår familj för oss, för att vår dag ska bli så bra, säger Karin Lago.
Hon har börjat jobba, bara deltid än så länge, och i somras var hon tillbaka på cykeln för första gången efter olyckan.
– Men jag är rädd i trafiken.
De vanliga dagarna har kommit på riktigt med pendling, jobb och innebandyträningar. Innan olyckan var båda hängivna innebandyspelare men Karin kan inte spela mer och coachar istället.
– Det är viktigt att inte glömma bort romantiken, att anstränga sig och komma med små överraskningar i vardagen. Min grej är att laga mat, säger Karin Lago.
– Vi har så roligt ihop. Vi skrattar åt och med varandra varje dag, säger Terese Lago.