Kyrkbröllop? Nej, det fick vara eftersom båda varit gifta tidigare.
Stadshuset? Opersonligt och lite trist.
Men Malmö arena? Ja, det kände Annika och Melker Ekelund, det var en strålande
idé.
– Jag hade varit på invigningen av arenan, och sedan på Mama Mia. Jag
förklarade för Melker att det var en häftig lokal. Sedan började vi prata om
Percy Nilsson och hoppades att han kanske skulle kunna viga oss. Men det
visade sig att han inte var vigselförrättare och dessutom var han bortrest,
så det gick inte.
De var iallafall först att gifta sig i den stora hallen, det har de fått
personalens ord på.
– Alla i arenan var så positiva till våra planer, vi fick frågan först om vi
inte ville gifta oss i en paus i en hockey-match. Men nej, det hade kanske
funkat om man varit 20 år, men inte nu i vår ålder, säger Annika Ekelund och
får medhåll av maken.
Ingen av dem är någon direkt sportfåne, även om Melker Ekelund gärna tittar på
en hockey- eller fotbollsmatch då och då.
De beskriver det som en mäktig känsla att stå där nere på det stora golvet.
– Vi ville ha en helt annan upplevelse än det vanliga, ett litet och
annorlunda bröllop. Och det fick vi. Det var bara vi, våra vittnen, våra
barn och fotografen som var med, säger hon.
– Man skulle kunna tro att det var ödsligt, men med den fina varma belysningen
blev det hur intimt och mysigt som helst, säger han.
Direkt efter ceremonin skålade de i champagne i vännernas loge på arenan.
Därefter åkte de i en Mustang -69 till restaurangen på Idala gård.
– Det var en cabbe, det blåste ordentligt och jag låg nedbäddad i förkylning i
två veckor efter det. Men på själva bröllopsdagen klarade jag mig, säger
Annika Ekelund.
Hon hann precis krya på sig innan bröllopsresan som var planlagd några veckor
efter bröllopet, till Barcelona hägrade.
Men vi backar bandet en smula, närmare bestämt till hösten 2003. Då träffades
Annika och Melker för alla första gången. På nätet, när Annika hittade
Melkers profil på Match.com.
– Jag hade varit ute i två, tre månader. Jag är ingen stor nätsurfare men hade
fått höra att det var många som gjorde så, säger han.
Annika tänkte ”varför inte” och skickade ett mejl.
– Sedan bestämde vi träff i verkliga livet och åt vår första middag. Det var
på restaurangen Lemongrass i Malmö.
Just den restaurangen ska senare visa sig bli en återkommande mötesplats.
De flyttade ihop nästan exakt ett år efter första träffen. Det fick ta lite
tid eftersom båda har barn från tidigare äktenskap. Men efter fem år
tillsammans, på dagen, kom Melker hem från jobbet med en överraskning.
– Jag satt på altanen och läste tidningen. Melker dök då upp med en röd ros
och en ring. Jag svarade ja direkt. Sedan åkte vi till Lemongrass och åt
middag. Det var en barnfri vecka, så det var nog välplanerat, säger hon och
skrattar.
Ett nytt besök på samma restaurang ska det bli under hösten, eftersom Annikas
arbetskamrater lämpligt nog gett dem ett presentkort på en middag på just
Lemongrass.
– Det var en märklig slump, de visste inte att vi träffats på det stället,
säger hon.
Men först väntar en större bröllopsfest för släkt och vänner den 19 september.
Då åker bröllopskläderna på igen.
Annika anar att väninnorna kommer att visa en film från möhippan på festen.
Dagen hon kidnappades tvingades hon nämligen spela in en video.
– Jag sjöng och kompisarna körade. Det var en variant av Carolas ”Tommy tycker
om mig”, men istället för Tommy så sjöng jag ”Melker tycker om mig”.
När festen är över väntar ett nytt projekt flytten till det nya huset i
Bunkeflostrand.
– Huset i Herrestorp är Melkers, jag bodde i hyresrätt i Malmö när vi
träffades. Vi har renoverat och gjort om men ändå känner vi att vi vill ha
något som bara är vårt. Det ska bli härligt att flytta.