"Cityakuten" gav paret namnidén

– Vi tog inte reda på vilket kön vårt barn hade i förväg, så vi kollade på både pojk- och flicknamn, berättar Sabine Eggerstedt när vi träffas hemma hos dem i lägenheten nära Folkets park i Malmö.

Noah har precis sovit middag och håller igång genom att jaga kaffemuggar, dra iväg över golvet med sin jättebil och pilla på golvlampan. Ibland längtar han också efter nappen.

– Jag letade på internet i namnarkivet, och tittade i böcker och i rollistor på tv. Första gången jag såg Noah var i ”Cityakuten”, säger Sabine Eggerstedt, efter att ha funderat lite om det känns okej att berätta att den amerikanske skådespelaren Noah Wyle, som spelade Dr John Carter, gav henne namnidén.

Hon föreslog det och flera andra namn för pappa Magnus Ungesson, och just Noah fastnade de för båda två.

– Som lärare möter jag många barn och man får en bild i huvudet kring vissa namn. Men någon Noah hade jag aldrig träffat på, säger Magnus Ungesson, som är pappaledig från jobbet som lärare och mentor för en femteklass på Ljungenskolan i Ljunghusen.

Detsamma gäller andranamnet Elliot.

– Jag vet inte riktigt varifrån jag hämtade det. Jag tycker bara att det låter fint ihop, Noah Elliot, säger Sabine Eggerstedt.

Hon är också lärare, och undervisar i svenska för invandrare vid komvux vid Södervärn i Malmö. Vad som inte märks vid vårt möte är att hon har ms (multipel skleros), en oförutsägbar nervsjukdom, som kommer och går.

Det var tidigare osäkert om hon skulle kunna bli mamma, och under en period fick hon sluta äta sina bromsmediciner.

– Visst mådde jag sämre, men det var det värt. Det var värt allt. Jag vet inte om det kommer att bli ett andra barn.

Hur har den första tiden som mamma och pappa varit?

– Jättekul. Jag hade försökt föreställa mig innan hur det skulle bli men det går inte. Vi lever ett helt annat liv nu och allting kretsar kring Noah, säger Magnus Ungesson.

– Jag var den perfekta mamman innan jag fick barn själv. Jag visste allt om hur man skulle göra men egentligen hade jag ingen aning. Min syster fick barn 2002 och jag visste förstås bäst, säger Sabine Eggerstedt, självkritiskt.

– Jag var en sån besserwissermoster och jag har bett min syster om ursäkt.

Noah föddes i maj 2006 och de första månaderna beskriver hon som ett lyckorus. Visst var hon trött men hänförelsen tog över, och de njöt av de varma sommardagarna på gården och spelade Yatzy medan Noah låg i vagnen. Men med hösten kom också tröttheten.

– När Noah sov, la vi oss också för att vila. Kroppen kändes förbrukad och utan kraft ibland.

Vanliga bebisbekymmer som sjukdomar och nattskrik har de dock sluppit. Noah kräktes mycket tidigare, så att ha ren tröja var ett omöjligt projekt, men den tiden är förbi.

Dagarna tillsammans börjar vid halv sju då Noah vaknar. På förmiddagarna brukar det bli en sväng till öppna förskolan vid Folkets park.

Efter mat och sovstund går sedan Magnus med Noah till någon lekplats. Ibland blir det även en caffé latte på fiket på Sankt Knuts torg. Sabine Eggerstedt, som är sjukskriven för tillfället, följer med ifall hon orkar. I januari är det tänkt att Noah ska börja på dagis.

Vad har varit roligast så här långt?

– Att se hur Noah går framåt och hur han utvecklas. Det händer nya grejor varje dag, säger Magnus Ungesson.

– Att se och känna hur glad han blir. Och så är det härligt att se honom tillsammans med våra familjer, säger Sabine Eggerstedt.