TRELLEBORG. Örten heter Giant Amaranth, eller Amaranthus australis på latin. Något officiellt svenskt namn finns ännu inte men växtexperten Lennart Engstrand, före detta föreståndare för Botaniska trädgården i Lund, tycker att man utan problem kan kalla den för jätteamarant.
– Är den över sju meter så är det utan tvekan svenskt rekord för en ört, säger Lennart Engstrand, märkbart upprymd över nyheten.
Bo Persson var tillsammans med Börje Gustavsson i Skurup först i Sverige med att odla jätteamarant. Det var förra året och det försöket slutade i besvikelse.
– Vinden bröt växterna på mitten. I år har jag införskaffat en byggnadsställning som ger extra stöd, säger Bo Persson.
När fotografen plockar fram kameran tvekar han inte att klättra ända upp.
– Man tvistar bland besökare om vad detta är. Vissa kallar det spaljé, men jag säger att det är en klätterställning för 70 plus, ropar 71-årige Bo Persson från toppen av den sex meter höga ställningen.
Hans trädgård i Sjövikens koloniområde rymmer en stor mängd olika sorters grönsaker, varav många är en ovanlig syn i svenska trädgårdar. Nya zeeländsk spenat, kinesisk jordmandel, sötpotatis, gröna linser och mycket annat. Bo Persson guidar runt och håller utförliga utläggningar om de olika växterna.
– Varför i helvete odlas det inte mer sojabönor på Sveriges åkermark? Den ger ju så rikligt med mat, utbrister han plötsligt, för att i nästa stund prisa humlor och daggmaskars betydelse för växternas fortlevnad.
Bo Perssons hustru Lena berättar att han ofta åker till kolonilotten klockan sex på morgonen och inte kommer hem igen förrän vid åttatiden på kvällen.
– Vi tog över kolonilotten för tio år sedan och med tiden så har jag blivit mer och mer biten. Det är egentligen inga konstigheter att odla det mesta i Sverige. Går det inte så provar man något nytt sätt nästa år, säger Bo Persson.
50% är glada
0% är likgiltiga