”Har du en gång skaffat en personlig coach så kan du inte vara utan” står
det på den stora coachförmedlingens hemsida.
Coachen Igor Ardoris suckar.
– Jag tycker att det är fel, säger han.
Igor Ardoris har varit svensk juniormästare i karate. Han är just nu aktuell
i SVT-serien ”Klass 9A”, som idrottslärare. Han arbetar bland annat som
mental tränare och coach. Och han är kritisk mot försök att framställa
coachning som en nödvändig och långvarig experthjälp.
– Coachning är en metod som alla kan använda i sin vardag. Det handlar helt
enkelt om att sätta upp ett konkret mål och en handlingsplan. Det är inte
särskilt komplicerat.
– Som coach ska jag lära dig principerna så att du kan tillämpa dem själv.
Du ska inte springa till en coach varje gång du vill något.
Ändå blir coacherna bara fler. Branschen växer sig allt större, menar alla
Sydsvenskan talar med. Varför?
För att det är trendigt att kalla sig för coach, säger Bia Berlin, själv
coach sedan många år, med inriktning bland annat på ledarskapsutveckling.
– Många företag kallar numera sina mellanchefer för coacher. Men de vet inte
vad det är. En coach ska aldrig ge några svar, utan få dig att söka svaren i
dig själv. En arbetsledare däremot behöver vara ledare, beslutsfattare och
coach, säger hon.
För att alla andra anlitar coacher, svarar Mats Alvesson på samma fråga. Han
är doktor i psykologi och professor i företagsekonomi vid Lunds universitet.
– Det är jobbigt att tänka själv, lättare att göra som andra, säger Mats
Alvesson. Andra anlitar en coach. Då är det säkert bra. Dessutom skulle det
kunna se illa ut om jag inte gjorde det.
Igor Ardoris hittar en förklaring i samhällets utveckling mot ökad demokrati
och höjd standard. Och ökad valfrihet.
– Min pappa frågade aldrig vilken kaka jag ville ha; han bara köpte. Numera
får minsta treåring välja kaka. Mycket i livet handlar om: vad har du lust
att göra?
Ofta vet vi inte riktigt. Därför tar vi råd av experter.
– Den moderna människan får allt oftare rollen som klient, säger Mats
Alvesson. Det sker i takt med att allt fler experter mutar in sina områden,
från sexliv och barnuppfostran till heminredning och tidsplanering.
Varifrån kommer detta beroende av experter?
Det handlar till stor del om att den högre utbildningen har vuxit så
våldsamt, tror Mats Alvesson.
– Vi har en massa människor som är utbildade till olika saker. De måste
skapa sig en arbetsmarknad.
Många av dem som kallade sig bland annat stressterapeuter eller
samtalsterapeuter för några år sedan kallar sig coacher idag.
– Folk vill tjäna pengar. Jag tror att de nischar in sig för att säkerställa
sin målgrupp på marknaden, säger Igor Ardoris.
En tjusig titel och ett diplom är viktiga hjälpmedel för den som konkurrerar
med andra experter. Vår strävan efter tjusighet är en annan orsak till
coachens framgångar, tror Mats Alvesson.
Hans senaste bok heter ”Tomhetens triumf” och handlar bland annat om vår
drift att stoppa gammal vardagsmat i grandiosa förpackningar med nyskrivna
etiketter.
– Det ska låta flott och slagkraftigt. Amerikanska uttryck är väldigt
gångbara.
Visst, poängterar han: det uträttas säkert en del bra i branschen.
– Coachning kan vara alldeles utmärkt. I varje fall är den i regel en ganska
harmlös verksamhet. Och om din arbetsgivare betalar för att du ska stå i
centrum för uppmärksamheten under en timme då och då är det bara att tacka
och ta emot.
I sämsta fall är coachning mest slöseri med pengar, och gör oss beroende av
självutnämnda experter, anser Mats Alvesson:
– Den moderna människan är ganska välutbildad, kan läsa själv och borde vara
ganska kapabel att ta hand om sitt eget liv. Men utvecklingen går åt andra
hållet. Det pågår en stor produktion av omyndighet.
Idag utgår vi ofta ifrån vilken nivå vi ska ligga på för att duga i
jämförelse med andra, menar Bia Berlin. Det kan gälla hur vi inreder våra
hem, vart vi reser på semestern, eller hur vi tar hand om våra barn. Det i
kombination med att våra nätverk inte är vad de har varit kan göra oss
osäkra.
– När jag fick mitt första barn låg jag kvar på BB i en vecka. När jag kom
hem fanns min mamma där. Och mostrar och väninnor. Idag stannar man inte
kvar på sjukhuset i många timmar och vi har inte samma sorts nätverk som kan
vägleda, ge trygghet och stöd.
I många sammanhang är det bra att ta hjälp av en coach, tycker Bia Berlin.
Men det går för långt när vi förväntas ha en coach till allting.
– Det visar hur samhället ser ut. Vi tappar bort oss själva. Vi stannar inte
upp och tänker: vad vill jag? I stället sneglar vi på grannens bil och
kompisarnas Thailandresa.
När behöver man en coach?
– Du behöver en coach när du känner att du har många frågor men inte på egen
hand kan hitta svaren, säger Bia Berlin: vad vill jag? Hur ska jag nå dit?
Det är du själv som har svaren, understryker Igor Ardoris.
– Coachning är inget för den som mår dåligt, utan för den som vill bli
bättre på något.
Det finns för många lycksökare inom coachbranschen, skrev filosofen Ole Fogh
Kirkeby i en omtalad debattartikel för ett år sedan.
Kirkeby är professor i ledarskap vid Handelshögskolan i Köpenhamn. God
coachning får en människa att inrikta sig på det väsentliga. Dålig coachning
kan förvandlas till oetisk manipulation, varnade Kirkeby.
Den största risken är att coachen börjar leka terapeut. Terapi kräver en
helt annan kompetens och betydligt längre utbildning än vad en coach har,
enligt Kirkeby.
Igor Ardoris instämmer.
– Om jag märker att en klient mår dåligt, har sömnproblem eller ångest, så
skickar jag honom eller henne till en terapeut. Då är det inte coachning som
behövs, säger han.