MALMÖ. För tio år sedan åkte burken ut. Förutom att det var skönt med en större skärm har Daniel Novakovic inte saknat den alls.
– En avgörande anledning var reklamen. Det blev ju bara mer och mer. Nu slipper jag det helt.
Men han har inte slutat att se tv-program. Det är de svenska han har ratat, till förmån för amerikanska serier som han letar upp direkt när nya avsnitt släpps.
– Jag förstår inte varför svenskar nöjer sig med ”Solsidan”, till exempel. Det finns ju så många serier som är bättre.
Förutom serier följer han några amerikanska talkshower. Nyhetsflödet tar han del av på webben och ibland väljer han ut någon speciell film.
Daniel Novakovic jobbar som dj och konstnär. På många sätt tillhör han den omtalade generation unga vuxna som gör de svenska tv-husen nervösa. Det enda som skiljer honom från schablonbilden är åldern. 34 år är något äldre än den typiske tv-rataren.
– Att jag är lite äldre märks nog på att jag går in på SVT och Aktuellt om det händer något stort. Jag har det i mig, att välja SVT i sådana lägen, känslan att man kan lita på dem, säger han.
Han är själv uppvuxen med schemalagda tv-stunder i familjesoffan: ”Dynasty”, ”Dallas”, ”Falcon Crest”. Och ”Bingolotto”.
– Det var absolut en samlingspunkt för familjen.
Egen tv på rummet fick han på mellanstadiet, och samma tv följde med när han som tjugoåring flyttade till ettan där han fortfarande bor.
– Det blev mycket slötittande efter jobbet. Tv:n stod alltid på och flimrade. Det var faktiskt fruktansvärt miserabelt.
När tekniken gjorde det möjligt att följa serier på tider han själv valt och se avsnitt direkt när de släpptes, bröt Daniel Novakovic sin tv-flimmervana. Burken blev en dammsamlare, och Daniel började överge Klippansoffan för sängen med laptoppen i knäet.
Förr brukade han regelbundet bänka sig framför vissa program tillsammans med en kompis. I dag kan han följa någon serie tillsammans med flickvännen i sängen. Mer socialt än så blir det sällan.
– Jag tror att man samlas mindre när man inte styrs av en viss tidpunkt. Den enda gång jag och någon kompis träffas så, är när vi har maraton och drar igenom en hel box tillsammans, säger Daniel Novakovic.
De individuella tv-vanorna gör att det inte längre finns givna program som diskuteras i vänskapskretsen. Men Daniel tycker inte att det är något problem.
– Jag diskuterar online i stället. Exempelvis följer jag en speciell blogg. Där går jag in och läser inlägg och skriver ibland. Även om vissa kompisar följer samma program som jag är det där diskussionerna blir av.
– Men visst gör mina vanor att man missar en del som folk annars har koll på. Jag minns till exempel den där Zlatanlåten som den lille killen sjöng. Den hörde jag först två år efter att den kom. Men varför skulle jag hänga med i det, den är ju helt ointressant.
Gi
ssar att det är onöd
igt att fråga om du
tittar på ”Melodifes
tivalen”.
– Jag kan inte ens förstå varför det skulle vara roligt som en ironisk grej.