Malmö. – Den bilden stämmer inte, de allra flesta gör ett bra arbete,
säger Anette Strömblad, chef för överförmyndarförvaltningen i Malmö.
Överförmyndarförvaltningen föreslår och övervakar dem som får uppdragen.
– Arbetet är mycket ansvarsfullt och halvt ideellt. Vi söker människor som
vill dela med sig av sin livserfarenhet. Vi vill inte ha personer som är ute
efter en försörjning eller som lockas av att få makt över andra.
Gode män utses till människor som är i behov av hjälp: förståndshandikappade,
kroppsligt sjuka, psykiskt sjuka, missbrukare och friska som har blivit
förvirrade med stigande ålder. Försvunna personer får god man. En ny grupp
är unga flyktingar som kommer till Sverige utan sina föräldrar.
Uppgiften är tredelad: sköta ekonomi, värna den enskildes rättigheter, sörja
för personliga behov, och den kan omfatta hela eller delar av denna.
– Gode män och förvaltare ska handla så som det bäst gagnar deras huvudmän,
säger Anette Strömblad.
Det innebär till exempel att de varken ska vara överförmyndarens eller
socialtjänstens förlängda arm. De ska se till att hemtjänsten tvättar kläder
och kommer med mat, men inte göra det själva. De ska hålla god kontakt med
sina uppdragsgivares familjer men är inte skyldiga att redovisa ekonomin för
dem. Däremot måste de lämna in årlig redovisning till överförmyndaren.
– Vi ber anhöriga skriva hit när de inte kommer överens med den gode mannen.
Ofta har de felaktiga förväntningar.
Anhöriga får till exempel inte ta emot dyra presenter. Gränsen är överskriden
när priset överstiger flera tusen kronor.
Det är rätt vanligt att anhöriga själva är gode män eller förvaltare, en
lösning som Anette Strömblad ogillar starkt. Hon anser att bara en minoritet
av dem klarar uppdraget väl.
– Som god man får de en ny roll som kolliderar med anhörigrollen och det är
inte till gagn för den svagare parten. Om din mamma är god man och du inte
är nöjd, vågar du klaga då? frågar hon retoriskt.
Även om anhöriga inte missbrukar sitt förtroende utmanar de andra släktingars
misstänksamhet när de håller i pengarna. Konflikterna sliter sönder
släktbanden.
– Vi har lång erfarenhet och har sett mycket som är fel. Alla tycker likadant,
även inom socialtjänsten. Anhöriga ska inte ha uppdrag där de blandar ihop
sina roller.
Efterfrågan på samhällets stöd har ökat stadigt de senaste åren. Hittills i år
är ansökningarna 15 procent fler än förra året. Det är svårt att hitta nya
gode män och förvaltare i samma takt.
– Vi letar med ljus och lykta efter fler. Än så länge klarar vi behoven men om
vi hade fler att välja mellan skulle vi kunna matcha dem bättre mot dem som
behöver hjälpen.
Undantag är gode män till ensamkommande flyktingbarn.
– Till dem söker vi människor med lite annan kompetens. De ska ha kunskap om
barns förhållanden, om andra länder och vara väletablerade i Sverige. Dem
har vi inte svårt att hitta.