Flyget var redan betalt och första hotellnatten likaså. Tanken var egentligen en resa med flickvännen till Paris. Men när hon fick förhinder bestämde sig Marcus Brunström för att resa ändå.
– Den naturliga reaktionen från andra var – ska du åka själv, vad ska du göra där helt ensam, hur ska du klara dig, vem ska du prata med? För min egen del tänkte jag bara att det skulle bli skönt för jag hade själv inga förväntningar på hur resan skulle bli.
Men upplevelsen blev så mycket större än vad han hade vågat hoppas på.
– Jag hann reflektera över saker på ett annat sätt och behövde inte stressa över att ha en annan person att ta hänsyn till. Jag bestämde själv vilka hotell jag skulle ta in på, vad jag skulle äta, och jag gjorde bara saker som jag kände för.
Att han tvingades ta egna beslut hela tiden gjorde att Marcus Brunström också lärde känna sig själv bättre, menar han. På kvällarna när han gick och lade sig snurrade huvudet av alla nya intryck, val han ställts inför och människor han träffat.
– Reser man själv upptäcker man att det finns så många andra som också är ensamma. På museer och kaféer finns det alltid någon som sitter själv. Reser man två blir det sällan en naturlig konversation med en tredje, är man ensam är det så mycket lättare att ta kontakt.
Även om Marcus Brunström gillar att resa ensam har han blivit medveten om att det finns nackdelar. Som den gången han reste på egen hand till Kina.
– Det går inte att slappna av på samma sätt när man har ett bagage att ta ansvar för. Oavsett om man sitter själv på flygplatsen, står i tunnelbanan eller bara ska gå på toaletten är fyra ögon bättre än två. Framför allt när de två ögonen är trötta. Att jag var ensam gjorde att jag inte kunde växla sömn med någon annan.
Han har aldrig ångrat att han rest ensam, men det har funnits situationer då han önskat att han haft ressällskap. Om än bara för en liten stund.
– Anledningen till att man åker två är väl att man vill dela upplevelsen med någon. Om man ser något fantastiskt eller roligt finns det något inbyggt i en som gör att man vill prata eller skratta åt det ihop med någon annan. Det kan vara de små sakerna, som att en taxichaufför kör i 200 kilometer i timmen eller en vacker solnedgång. Jag tror att man vill ha bekräftelse på att känslan man får även finns hos andra.