Samma grå klump som tagit människan till månen får oss ibland fortfarande att bete oss som grottmänniskor. Hjärnan är enkelspårig, vanemässig och förvånansvärt fokuserad på negativa impulser.
Det första intrycket vi får av andra, grundar sig på det yttre. Först och främst vilket kön, ålder och etnicitet vi har. Även kläder, kroppsspråk och minspel spelar roll. Sen går det rasande fort att skapa en bild av personen mittemot.
Det vet
Björn Nilsson, socialpsykolog som i fyrtio år och i ett tjugotal böcker behandlat möten mellan människor. I det västerländska samhället finns en preferens för unga, smala, ljushyade, heterosexuella och män. Även proportionerliga ansiktsdrag som så lite som möjligt sticker ut från mängden, ses som attraktivt. Vid snabba beslut gör hjärnan en felkoppling mellan ett vackert yttre och inre.
– Vi beter oss mer positivt mot en person som ser bra ut. Och när de blir bra bemötta, reagerar de i gengäld positivt tillbaka. Det blir en självuppfyllande profetia, säger Björn Nilsson.
Redan i den första ögonkontakten med våra föräldrar, börjar självbilden formas. Vi speglar oss i andras leenden eller ignorans, deras irritation eller bekräftande blickar.
Varje interakt
ion blir en del av ett pussel. Runt två års ålder använder barn ordet ”jag” om sig själva, men självutvecklingen fortsätter enligt Björn Nilsson hela livet.
Det barn som ofta fått kritik, kan som vuxen lätt bli nervös för att tala inför andra. Omvänt kan ett attraktivt utseende leda till självsäkerhet och god social kompetens.
Men vi lura
s också att tro att vackra människor är bättre människor. Det visar både svensk och internationell forskning. I arbetsintervjuer, i kärlekslivet, ja till och med i domstolen där de får lägre straff – överallt lönar det sig att se bra ut.
Trots allt finns det hopp, även för den stora massan. Det första intrycket nyanseras nämligen, även om det kräver lite tid. Att det inte skulle gå att reparera stämmer alltså inte. Och varken lycka eller ett bra sexliv har någon koppling till utseendet, intygar Björn Nilsson.
Gene
raliseringarna ställer ändå till det. Fördomsfullhet ligger delvis i vår personlighet, och är således svår att helt bli av med. Människor som i personlighetstester får låga betyg i vänlighet och öppenhet, är mer fördomsfulla. Fördomarna smittar också. En homofob är ofta även rasist och sexist. Och skulle en illa omtyckt grupp försvinna, hittar de mest fördomsfulla snart en ny grupp att störa sig på.
Hur gör man då fö
r att inte döma folk
efter hur de ser ut
?
– Möt andra människor som inte är lika dig själv. Mångfald berikar, heter ett talesätt. Och så är det, för ju fler andra och olika människor jag träffar, desto fler bilder av mig själv får jag tillbaka i andras bemötande, säger Björn Nilsson.