MALMÖ. ”Det finns nog ingen som är nollställd inför de människor de möter, men för mig gäller det att se förbi utseendet. Det ligger i professionalismen att bara se till de fakta som presenteras.
Möjligen kan ett städat yttre förstärka mitt intryck. Ta exempelvis en person som har missbrukat under lång tid och förekommit mycket i rätten. Om han har påbörjat en förändring med att verkligen lämna missbruket bakom sig, så kan klädseln vara en del av det paketet. Men man kommer inte långt bara på det.
Jag kan inte känna igen mig i det här att attraktiva personer och särskilt kvinnor då, döms till lägre straff. Kanske spelar det roll att vi tar hänsyn till deras sociala situation, att de har ansvar för barn till exempel. Jag hoppas och tror inte att det är för att de är kvinnor som de får ett lindrigare straff.
Vi kollegor diskuterar ofta hur vi möter människor, mer nu än för tio, femton år sedan. Vi får också allt mer utbildning. Att besöka en domstol är en stor grej för de flesta, men det är väldigt ovanligt att folk klär upp sig när de kommer hit. När det ändå händer, kan jag uppleva att folk har klätt sig på ett sätt som de inte är helt bekväma med själva. Det kan också vara att man använder vissa främmande ord för att man tror att det förväntas av en. De flesta vill ju göra ett så gott intryck som möjligt, och man kanske är lite nervös.
Jag tycker själv att mitt eget utseende är viktigt när jag sitter i rätten. Det handlar ju om att visa respekt för dem som kommer hit. Vi har ingen uttalad klädkod, men jag skulle inte komma hit i shorts och T-shirt. Det skulle nog ge ett konstigt intryck om det såg ut som att jag kom direkt från stranden. Folk som jag jobbar med skulle nog undra då.”