Trots att de svenska amningssiffrorna är bland de högsta i världen ammar allt färre kvinnor i Sverige sina barn. Socialstyrelsens kartläggning visar att 62,5 procent av barn födda 2010 ammades vid sex månaders ålder – en minskning med nästan 10 procentenheter jämfört med 2004.
En av siffrorna i statistiken är två och ett halvt år gamla Malmöbon Alfred Georgson. De två första månaderna av sitt liv fick han enbart bröstmjölk.
– Vi kämpade mycket med amningen i början. Vi gjorde återbesök på BB för att få hjälp och råddes att använda en amningsnapp som gjorde att det fungerade lite bättre, säger hans pappa Andreas Georgson.
Efter två månaders slit med amningen bestämde Andreas Georgson och hans fru att ammandet skulle kompletteras med modersmjölksersättning på flaska.
– Vi började mata med flaska när Alfred skulle sova på natten. Det fungerade väldigt bra. Det var otroligt skönt. Både för min fru och mig själv. Nu var vårt barn inte 100 procent beroende av sin mamma samtidigt som vi kunde vara trygga i att han fick i sig tillräckligt med näring, säger Andreas Georgson.
Det innebar också att han kom närmare sin son.
– På kvällarna tog jag gärna hand om matningen för att avlasta min fru som ammade under dagen och på natten. För mig som man var det en härlig känsla av närhet. Även om det inte kan jämföras med amning så var det ändå häftigt att kunna ge den närheten.
Men det fanns också andra fördelar.
– Min fru kunde få sova ut på natten. Jag tror att det är bra att vänja barn att ta flaskan. Det kan ju uppstå situationer där pappor måste vara själva med barnet. Att jag kunde ge vårt barn mat innebar ju också att min fru kunde göra egna saker och umgås med sina vänner på ett annat sätt. Även om det inte hände särskilt ofta så var det en skön känsla att Alfred inte var helt beroende av amningen. Ur ett jämställdhetsperspektiv var det väldigt bra. Det var skönt att vara den vitala biten, inte bara ett stöd. Man får försöka se de positiva sakerna när nu inte amningen flöt på som den skulle.
Ett annat barn i den svenska amningsstatistiken heter Maja Muhrén. I oktober fyller hon två år. För hennes pappa, Malmöbon Björn Muhrén, var flaskmatning aldrig ett alternativ för att skapa jämställdhet.
– Hos oss kom amningen igång direkt. Min sambo helammade vår dotter i sex månader. Jag är realist. Som man insåg jag att jag inte hade med maten att göra. I och med att det fungerade så bra så blev det ingen diskussion, säger han.
Hur kändes det för dig som man att du inte kunde ge ditt barn mat de första sex månaderna i din dotters liv?
– Som sagt, jag är realist. Man får knyta an på andra sätt. Ett barn är ju inte bara vaket när det äter, säger Björn Muhrén.
Tobias Illebo, pappa till en 1,5-åring och en sexåring, har samma inställning.
– För oss var det aldrig någon tvekan. Amningen kom igång direkt och det kändes tryggt. Min yngste son ammades i tio månader. Men jag har alltid känt mig delaktig. Jag har faktiskt aldrig funderat så mycket kring det. Det är ju inte konstigt att mamman får den mesta fysiska kontakten. Det är kanske baksidan av jämställdhetsdebatten, man behöver ju inte leta efter områden där mannen tvunget ska ta kvinnans plats, säger han.
Amningsfrågan rör upp starka känslor. Och väcker en djungel av frågor till liv.
– Jag förstod inte att amningsfrågan var så otroligt känslig. Före förlossningen hade jag aldrig hört någon prata om det. När man pratade med vänner så var det hela tiden om hur många blöjbyten det skulle bli och hur jobbig förlossningen kunde bli. Men inget om det här med amning, säger Andreas Georgson.
För honom var det nästan chockartat:
– Amningen är en sådan stor del av moderskapet och att vara kvinna. Att man måste komma igång med amningen direkt efter förlossningen bygger upp en stor press som kan bli till en mental spärr. Fungerar inte amningen så blir det lätt väldigt känsligt. Amningsfrågan behöver avdramatiseras.
Foto: Lars Brundin