Det är trettio år sedan lagen som förbjuder aga infördes i Sverige. Och sedan
1979 har barnmisshandeln sjunkit år för år. Tills nu.
– Varför våldet börjat stiga igen är det ingen som vet, statistiskt är det
ännu för osäkert att uttala sig, säger Staffan Janson, barnläkare och
professor vid Karlstads universitet.
Men han tror att det finns en tendens i samhället att tro att hårdare tag är
det som behövs, både politiskt och i program som ”Nannyakuten”, något som
skulle kunna vara en av förklaringarna. Men främst ser han trendbrottet som
ett uttryck för vardagslivets vanmakt.
– Problemet är bara att med hårdare tag kommer man aldrig någon vart. Det får
bara motsatt effekt.
I många andra länder skiljer man mellan aga, som är tillåten, och misshandel,
som är förbjuden.
– Men den gränsen är glidande. Det är lätt att agan glider över i regelrätt
misshandel. Dessutom är det alltid en kränkning att slå ett barn. De
föräldrar som slår tenderar att slå lite hårdare för varje gång, säger
Staffan Janson.
Enligt den senaste stora nationella kartläggning som gjorts på regeringens
uppdrag, ”Våld mot barn”, kan tre olika typer av föräldrar som agar
urskiljas:
Stressade föräldrar. I den här gruppen är kvinnor med hög utbildning
vanligast. Staffan Janson tror att den här gruppen främst behöver hjälp med
att få sin allmänna livssituation hållbar. Han tror också att det faktum att
dessa föräldrar ofta får barn sent i livet gör att de har svårare att
hantera den förändring det innebär att få barn.
Föräldrar som slår av vana. De har själva växt upp i en kultur, i ett land
eller i en hemmiljö, där aga uppfattas som ett bra sätt att fostra. Det här
är den grupp som är lättast att påverka.
Föräldrar med allvarliga problem. Traumatiserade föräldrar, kriminella eller
missbrukare (oavsett samhällsklass). I de hem där våld mellan de vuxna
förekommer är också våld mot barnen betydligt vanligare än annars. Den här
gruppen behöver professionell behandling.