NEW DELHI. Industrin växer rekordsnabbt och omsätter nu över tre miljarder
kronor årligen. Men den möter också stark kritik.
37-åriga Mariam och hennes man Ron från Australien är ett av många barnlösa
par som sökt sig hit för att anlita en surrogatmamma. Mariams ägg har
befruktats med Rons spermier och placerats i livmodern hos en indisk kvinna
som får cirka 18 000 kronor.
Vem som bär på deras barn vet paret inte. De flesta fertilitetskliniker i
Indien garanterar donatorer och surrogatmödrar anonymitet.
– Det passar oss perfekt, eftersom jag och min man vill att barnet ska vara
vårt fullt ut, säger Mariam.
I Indien finns privatkliniker som erbjuder surrogatmoderskap i alla större
städer. Det är förhållandevis billigt jämfört med andra länder där det är
lagligt. Kostnaden är mellan 75 000 och 250 000 kronor för hela
behandlingen, till och med barnets födsel.
Flexibla indiska lagar lockar allt fler utlänningar att söka behandling mot
barnlöshet. Homosexuella par kan bli föräldrar i Indien trots att
homosexualitet är förbjudet i landet.
Men det är inte fritt fram att ta med barnet hem till Sverige. Föräldraskap
och vårdnad måste först utredas och förankras i båda länderna.
En etisk debatt har också blossat upp. Kritikerna menar att västerlänningar
och välbärgade indier utnyttjar fattiga kvinnor. Mariam medger att priset
var avgörande för valet av land.
– Men man måste sätta det i perspektiv till pengarnas värde här. Kvinnorna kan
försörja en stor familj med betalningen i flera år, säger hon.
Det föds årligen uppskattningsvis 1 000 barn av surrogatmammor i Indien, som
på sikt väntas gå om USA som det populäraste landet för surrogatmoderskap.