MALMÖ. Klasserna är små. I 5K går sju elever.
– Fyra killar och tre tjejer, upplyser Matteus Glebicki.
G-L-E-B-I-C-K-I bokstaverar han efternamnet när jag inte uppfattar det första
gången. Långsamt och tydligt.
Hans lärare använder samma pedagogik. Nivån på undervisningen är lagom svår,
inte så lätt att den tråkar ut eleverna, inte så krävande att de inte hänger
med.
– Jag är bra på att läsa och skriva. Stavning är svårt, säger Matteus.
Glebicki är polskt. Matteus är tvåspråkig, trespråkig om man räknar in
engelska som han har börjat lära in. Nicole Senderson i samma klass talar
polska som han.
Brukar ni prata med varandra på polska?
– Inte mycket, säger Matteus.
Han har gått i Söderkullaskolans kommunikationsklasser sedan första klass.
Hur är det att gå i skolan här?
– Jättebra!
Vad är bra?
– Vänner ... Kul saker. Utflykter.
Var har ni varit på utflykt?
– Skåne, långt borta. Tykarpsgrottan.
Hur var det i grottan?
– .... Kallt!
Minns du något mer?
– Den ligger nio meter under marken, nio plusgrader. Sedan köpte lärarna
glass. Vi åkte hem vid fyratiden. Först var vi på ett slott.
Eleverna i klass 5K väljer den här lektionen själva vad de vill arbeta med.
Matteus har valt matte, ett av hans favoritämnen. Några ritar. Alla är fullt
koncentrerade på vad de gör. Ingen pratar i onödan.
– Den här klassen är ovanligt studiemotiverad och de är väldigt snälla mot
varandra, säger specialpedagogen och klassens lärare Daniel Lövgen.