”Äntligen! Detta har vi väntat på!”
Entusiasmen var stor i maj förra året, när Petra Mölstad och Hanna Thomé
startade en öppen förskola en gång i månaden för regnbågsfamiljer i Malmö.
Sedan hakade medierna på. Många journalister besökte Familjens hus för att
dokumentera verksamheten.
– Till slut blev det för mycket. Det kändes lite som om vi var djur i bur,
säger Petra Mölstad.
Därför har vi stämt möte en stund före ordinarie öppningstid. I barnlokalen
råder lugnet före stormen. Petras dotter Edith sitter och knådar trolldeg.
Kat-rin, som är dotter till Hanna Thomé och Susanna Lundberg, för leran till
munnen och låtsas äta. Äckligt! utbrister hon och tultar iväg med lerklumpen
i handen.
De båda flickorna kom till av kärlek och avlades genom insemination på
Universitetssjukhuset Mas. Petra Mölstad och hustrun Kicki Renberg var det
första lesbiska paret som blev gravida genom fertilitetskliniken.
– Man fick ständigt höra: det här är nytt för oss, så ni måste lära oss. Det
var jobbigt att hela tiden bli ifrågasatt, säger Petra Mölstad.
Hanna Thomé och Susanna Lundberg håller med. Hanna, som inte var gravid,
antogs vara syster eller väninna. Ofta kände hon sig borträknad när
människor kom fram till Susanna och gratulerade, men inte till henne.
Under havandeskapet möttes de båda paren ibland av nyfikenhet på gränsen till
oförskämdhet.
– Folk kunde vara överdrivet frågvisa och ställa intima frågor, som: Hur gick
det till att inseminera? Frågorna kom när som helst och överallt. Man skulle
aldrig komma på tanken att ställa motfrågan: När hade du samlag med din man?
säger Petra Mölstad.
– Jag önskar att vårdpersonal och folk i allmänhet kunde försöka svälja sin
nyfikenhet. Om man verkligen vill veta, så finns det ju information att
tillgå, säger Susanna Lundberg.
Inför förlossningen hade Petra Mölstad och Kicki Renberg skrivit ett brev till
personalen, där de förklarade familjekonstellationen. De anser att de fick
samma bemötande som andra par.
För Hannas och Susannas del blev upplevelsen inte lika positiv.
– Barnmorskorna hanterade det bra, men en del läkare var okunniga och
oförstående. Vadå två mammor!? Det går väl inte!?
Sedan de båda barnen föddes har familjerna mött nya utmaningar. Relationen
till släkt och vänner har satts på prov. En del äldre släktingar har inte
accepterat deras livsval, vilket lett till att kontakten nu försämrats
ytterligare.
Fördomarna finns inte bara hos enskilda personer, utan ligger inbakad i
samhällsstrukturen. Tv-program, lekar och barnböcker utgår ofta från
mamma-pappa-barn.
– Samtidigt anser många att vi står i någon slags tacksamhetsskuld gentemot
samhället, som har ställt upp för oss. Just därför är det svårt att
kritisera, säger Petra Mölstad.
Till vardags går Edith och Katrin i vanliga förskolor.
– För de andra barnen är det inget konstigt att mamma Susanna hämtar ena dagen
och mamma Hanna kommer nästa dag, menar Susanna Lundberg.
Ändå kan det ibland kännas skönt att träffa familjer med liknande
erfarenheter. En del utomstående menar att öppna förskolan leder till att
familjerna blir isolerade från samhället. Susanna Lundberg skakar på
huvudet.
– Man blåser upp det hela till något märkvärdigt och hotfullt. Men vi har
ingen avsikt att bli någon daglig förskoleverksamhet. Däremot kan man önska
att vanlig förskolepersonal får mer kunskap om genusfrågor.
Det ringer på klockan vid ytterdörren. Några besökare kommer in och hänger av
jackor och overaller.
Dagen efter vårt besök kommer ett mejl från Petra Mölstad:
”Tänkte säga att vi var 28 vuxna och 16 barn igår. Några barn i magen var det
också … så det var fullt myller och ös. Synd ni inte såg hur det var
egentligen."
Har du liknande erfarenheter? Mejla tlll inpalivet@sydsvenskan.se