"Min son har förlorat sin far"

Både tacksam och ledsen. På samma gång. Sedan ett par månader sätter sig Peter, 49, på tåget tidiga måndagsmorgnar och kommer först hem sent fredag kväll. Han är en av dem som fått chansen att komma tillbaka till arbetslivet genom ett nystartsjobb. Problemet är bara att det ligger i Stockholm, långt från familjen hemma i det lilla samhället utanför Lund.
– Jag var tvungen att söka jobb i hela landet, det finns en sådan regel idag, säger Peter, som vill vara anonym för att hans nuvarande arbetsgivare inte ska ta illa upp för att han är missnöjd med sin situation.

Sjuårige sonen Teo går i skolan och Peters fru Tilde, 36, pendlar till arbetet på Kastrup. Familjen trivs i sitt hus, ett stenkast från sonens skola, och Tilde med sitt jobb. De har släkt och vänner i regionen och är inte alls sugna på att rycka upp sina rötter och flytta till Stockholm.
– Jag kan förstå varför man måste ta jobb där jobben finns, det är egentligen rätt och syftet är gott. Men jag är kritisk till att man måste göra det när man har barn och ens fru har ett bra jobb där man bor, säger Peter.

Värst är känslan av att han sviker sin son.
– Min son har förlorat sin far, det är så det känns.

– På måndagar och tisdagar är han helt förtvivlad, säger Tilde.

Peter ringer ofta hem, helst genom Skype så att far och son kan se varandras ansikten. Men ibland vill Teo inte prata med honom. Det gör för ont, tror Tilde.
– Ofta tänker jag att det inte är värt det. Jag letar efter andra jobb hela tiden, säger Peter. För samtidigt som jag känner lojalitet mot mitt företag och har ett bra jobb, vet jag att min son behöver mig här hemma.

Hela familjen är pressad av situationen. Peter av samvetskval och sin längtan hem, Teo av saknad och Tilde över att ro vardagen i land som pendlande heltidsarbetande mamma. Deltid finns inte i Danmark.
– Det är som om jag vore ensamstående även om jag inte är det. Allt hänger på mig. Och Teo får långa dagar eftersom jag pendlar. Dessutom märker han av att jag blir en tråkigare och mer stressad mamma som hela tiden har saker jag måste göra här hemma, säger Tilde.

Även vuxenrelationen blir lidande, menar de. Visserligen pratar de i telefon flera gånger om dagen, men det är inte samma sak som att dela säng på nätterna. Varje veckoslut måste värmen dem emellan byggas upp på nytt.
– Vi fattade beslutet om Peters jobb gemensamt. Ändå känner jag mig övergiven när han åker, lämnad i sticket. Det är inte hans fel, men jag är bara människa, säger Tilde.

Nystartsjobbet innebär att arbetsgivaren bara betalar en dryg tredjedel av Peters lön som projektmanager. Dessutom står arbetsförmedlingen för två av Peters tågresor varje månad, samt ger ett bidrag på 1 200 kronor för det dubbla boende ett jobb så långt borta innebär.

Peter, som förgäves försökt hitta en övernattningslägenhet i Stockholm, bor under veckorna på ett hotell i utkanten av stan, det billigaste han hittade. Att sitta ensam på ett hotellrum är inget han längtar efter, därför jobbar han sena kvällar så gott som varje dag. Förhoppningen är att han längre fram, när han blivit varm i kläderna, ska kunna jobba hemifrån vissa veckor, men som det är nu vill arbetsgivaren ha honom på plats.
– Jag får vara glad att jobbet i alla fall inte ligger i Kiruna, säger Peter.

På helgerna ser familjen till att vara tillsammans. Spela fotboll, sjunga ikapp med Singstar och promenera i skogen. Det var naturen som fick dem att köpa huset för ett par år sedan, på den tiden då Peter hade jobb i Malmö. I dag älskar de sin bostad och sin by, men tanken att sälja huset ligger och gnager. Borde de bosätta sig i en liten billig lägenhet? Skulle det gå att klara sig utan Peters inkomst?
– Det materiella är inte lika viktigt som familjen och min son behöver mig. Det är svårt att veta hur man ska göra.

Teo och hans leksaksdinosaurie kryper upp i Peters knä.
– Det känns inte bra när pappa är borta. Men jag vet att han måste åka till jobbet och tjäna pengar, säger han och trycker näsan mot pappas hals.

Peter, Tilde och Teo heter egentligen något annat.