Händer det att socialtjänsten ser på aga genom ett kulturellt filter? Sydsvenskan
ställde 4 frågor om barnaga till Birgitta Vilén-Johansson, avdelningschef
för individ och familj på stadskontoret i Malmö.
1. Vad görs för att förhindra barnaga?
– Just nu tar vi fram material riktat till personalen inom skola och förskola.
Det ska bli tydligt hur de ska agera. Vi tycker nämligen att vi får in för
lite anmälningar från barnavårdscentralerna och förskolorna. När vi väl vet
att en förälder slår går vi in med insatser, som individuell behandling,
terapiformer och familjeriktat stöd. Jag tror inte att mer information till
föräldrar behövs, folk vet att det är förbjudet.
2. En kurator vi pratat med säger att en anmälan inte alltid är det bästa.
Hur kommenterar du det?
– Det gör mig beklämd. Det är inte skolpersonalens uppgift att bedöma vad som
är allvarligt eller inte, tror de att socialtjänsten behöver ingripa för att
skydda barnen skall de anmäla.
3. En lärare hade uttryckt att det kanske rörde sig om arton barn i klassen
och undrade om alla familjer då skulle anmälas.
– Ja, alla arton ska anmälas. Visst förstår jag att lärare kan känna det så,
men det är fortfarande inte något som skolan ska avgöra. Om läraren
uppfattar det som en kulturell fråga kanske klassens föräldrar ska erbjudas
en föräldrautbildning om barnuppfostran i olika kulturer och hur man sätter
gränser utan att slå sina barn.
4. Hur vanligt är det att socialtjänsten ser på aga genom ett kulturellt
filter?
– Jag tror inte de har ett filter. Det gör ont att bli slagen oberoende av
vilken kultur man kommer ifrån, men det är möjligt att de kan göra felaktiga
bedömningar.
Fakta
* 11 000 anmälningar om våldsbrott mot barn görs i Sverige varje år. Av dessa
leder endast cirka 14 procent till åtal.