MALMÖ. – Det är så många människor som frågat oss hur vi burit oss åt för att uppnå den här relationen och tyckt att vi borde berätta för andra, säger Lena Sjöbeck.
Hon sitter uppkrupen i soffan i sin lägenhet mitt i centrala Malmö tillsammans med exmaken Håkan Andersson och de gemensamma barnen Dante, fjorton år, och Alice, tolv år. Även hunden Dexter och katten Stig-Gunnar gör familjen sällskap bland kuddarna.
Att Håkan är hemma hos henne är inget ovanligt. Tvärtom.
– Han är här nästan varje dag, förklarar Lena. Ofta för att käka middag. Håkan är inte så bra på matlagning.
Hon säger det med glimten i ögat. Båda skrattar. Det gör de ofta under samtalet.
Men stämningen har inte alltid varit så god mellan dem. Mot slutet av äktenskapet och i samband med skilsmässan för nio år sedan var det mycket irritation, hårda ord, gräl, tårar.
Lena Sjöbeck och Håkan Andersson träffades ute på krogen i Malmö för arton år sedan. Det sade klick direkt och paret flyttade snabbt ihop. De levde ett intensivt liv och hade väldigt roligt tillsammans. Efter bara något år gifte de sig och planerade för barn.
– Sedan gjorde vi det första misstaget, säger Lena Sjöbeck. Vi byggde villa i förorten.
De trivdes inte alls, kände sig isolerade och saknade det spontana, sociala livet i stan. Huset krävde mycket jobb och grävde djupa hål i plånboken. Småbarnsfamiljens vardagsrutiner tråkade ut dem.
När lillasyster Alice kom till världen var hon svårt sjuk den första tiden. Den utdragna förlossningen var troligen också orsaken till att Lena några år senare drabbades av diskbråck och tvingades till operation. Efter den blev hon sängliggande under lång tid och blev deprimerad.
– Då slutade vi vara man och kvinna, säger Håkan Andersson. Rent fysiskt tog det slut där.
– Vi kom varandra väldigt nära, men på ett annat plan än tidigare, säger Lena Sjöbeck. Håkan tog hand om mig som en patient. Passionen och spänningen försvann helt.
När Lena så småningom tillfrisknade kände de tydligt att något saknades mellan dem.
– Då bestämde vi oss för att bygga ett nytt hus, säger hon. Men det var ju helt fel. När vi var mitt uppe i alltihop frågade vi oss själva vad vi höll på med. Vi ville ju egentligen inte.
Separationen var ett faktum. Den sista tiden under samma tak präglades av bittra känslor och öppna konflikter, men också av långa, nattliga samtal.
– Vi började prata med varandra igen, vilket vi knappt gjort de sista åren, säger Lena Sjöbeck. Då sade Håkan det finaste någon någonsin sagt till mig: ”Om du inte vill vara min fru så var min bästa vän, för det har du alltid varit.”
– Hon var ju en stor del av mitt vuxna liv, en person som kände mig utan och innan, säger Håkan Andersson. Att jag kunde förlora henne som vän var mer skrämmande än att jag skulle skiljas från min fru.
Lena Sjöbeck flyttade tillbaka till stan med barnen. Hon tyckte först det var svårt att inte alltid ha dem hos sig och irriterade sig på exmaken.
– Men efter ett tag tänkte jag att nu måste vi skärpa oss, vi var ju föräldrar till samma barn. Jag ville heller inte mista vänskapen. Då föreslog jag att vi skulle gå ut en kväll i månaden, bara vi två, som mamma och pappa till dessa barn och planera allt kring dem.
Håkan Andersson var med på noterna.
– Det gick jättebra. Vi snackade mer och mer om sådant som inte hade med barnen att göra och hade roligt.
– Vi svalde också stoltheten och vågade visa hur sårbara vi faktiskt var, säger Lena. Att gå igenom en skilsmässa är som att klä av sig naken på offentlig plats, man visar alla sina sämsta sidor. Men jag tänkte hela tiden att vi har en annan botten, vi har ju älskat varandra.
Månadsträffarna blev till veckoträffar och så småningom sågs de flera dagar i veckan. De började också ta barnen med sig.
– Ett tag var vi ute och åt kvällsmat så ofta att vi kunde hela menyn på flera restauranger, berättar Alice.
I dag umgås de som vänner. De gör aktiviteter ihop med barnen och sina gemensamma kompisar. De firar födelsedagar och högtider ihop. De ringer, sms:ar och skriver i varandras Facebookprofiler ideligen.
– Och vi storhandlar tillsammans, då kan vi till exempel dela på olika storpack, säger Lena Sjöbeck. Sedan lagar vi en brakmiddag ihop. Ett tag strök jag till och med Håkans skjortor innan han skulle på dejt.
Båda har haft kärleksrelationer med andra under åren som gått utan att de känt någon svartsjuka.
– Men en ny partner måste acceptera vår vänskap, annars funkar det inte, säger Lena Sjöbeck.
Ibland uppstår dock missförstånd.
– Håkan flörtade med en tjej på krogen en gång när jag och barnen var med. Det uppfattades ju som lite märkligt. Ibland glömmer vi bort att vi ser ut som vilka Svenssons som helst.
Alla i bekantskapskretsen litar inte på att de bara är vänner.
– Många tror att vi har lite sex emellanåt trots allt, skrattar Håkan Andersson.
Barnens kompisar blir också förvånade.
– De tror inte att det kan vara så, säger Alice. Många av mina kompisar som har skilda föräldrar säger att de bråkar hela tiden och inte tycker om varandra. Jag är himla glad att det är så här. Det är så roligt att göra saker tillsammans alla fyra. Allting blir så jätteperfekt!
Önskar ni ald
rig att mamma och pa
ppa flyttade ihop ig
en?
– Nej, det skulle bara kännas konstigt, säger Dante. Det har varit så här så länge nu att jag inte kommer ihåg när de var tillsammans.
Lena Sjöbeck och Håkan Andersson tänker annorlunda kring kärlek i dag.
– Kärleken finns inte bara mellan man och kvinna, den är så stor och omfattar barn, föräldrar, vänner, djur, säger Lena. Den som kan omvandla kärleken till den man varit gift med till vänskapskärlek vinner allt. Jag tror också att man blir en bättre partner i sin nya relation om man inte hatar sin före detta.
Barnen är stolta över sina föräldrar.
– De har inte bara skitit i det, säger Alice. De har gjort så mycket de kunnat för att det ska bli bra för oss, det gör att man känner sig lite speciell.