Chatt med familjerådgivarna

moderator: Välkommen till chatten med Håkan Larsson och Gunilla Kellander.

Karin: Jag och min sambo har ett för oss jättestort problem, vi klarar inte av att hålla fint hemma. Disk blir till berg, dammtussar växer och massor av saker överallt. Detta sliter på förhållandet och hindrar oss från att ta oss tid till roliga saker eller bjuda hem vänner. snälla hjälp oss.
Håkan och Gunilla: Undrar om vad som ligger bakom er tvekan eftersom ni verkar överens om att det är ett problem? Är det svårt att komma överens om nivå och samarbete i städningen? Det är synd att en sådan här detalj hindrar er från det roliga. Är det så illa att ni tror att era vänner skulle reagera? Ni behöver troligtvis prata igenom vad som egentiligen är problemet.

Eva K Edström: Ge mig förslag på hur jag kan skapa bättre sammanhållning i familjen. Vi har småbarn som håller på att växa upp. Ansträngt läge på flera sätt och ändå lycka. Hur gör man?
Håkan och Gunilla: Göra saker tillsammans som alla kan uppskatta, men också dela på uppgifter i hemmet utifrån förmåga. Utifrån att barnen är så gamla att de är delaktiga i "problemet", så ta med dem i den gemensamma diskussionen.

Jenny: Vad gör man för att kunna prata med sitt X på ett vettigt sätt? I vårt fall gäller det vårdnad om en gemensam son, och så fort vi pratar med varandra så skriker vi bara på varandra (dock aldrig framför sonen) pappan tar heller inte sitt ansvar, vilket gör att jag blir duktigt frustrerad, Vad ska jag tänka på när jag pratar med honom? och hur ska vi sluta skrika på varandra, alla vinner ju om vi kan prata med varandra som vuxna
Håkan och Gunilla: Det är bra att ni håller er son utanför konflikten. Det kan vara svårt att prata om pressande saker utan att bli upprörd och ni kanske kan ha hjälp av samarbetsamtal som tillhandahålls av familjerätten i er kommun.

A: När tycker ni det är dags att söka hjälp som par? Vad är "normaljobbigt" och när kan det verkligen göra skillnad att gå till familjerådgivningen? Är det kö?
Håkan och Gunilla: Vi tycker det är bra att söka hjälp så tidigt som möjligt innan konflikterna har låst sig för mycket. Det är tyvärr en viss väntetid men den är absolut inte oövervinnerlig.

Kim: Hej! Jag och min pojkvän har ett distansförhållande sen ett halvår tillbaka, och på sistone har jag börjat bli helt besatt av att veta vad han gör, vem han umgås med osv. Gillar inte min egen reaktion, men jag mår dåligt över att höra allt roligt han gör och hur många trevliga människor, läs tjejer, han hänger med på sitt universitet. Det tär att alltid gå och undra, och vet inte vad jag ska göra. TAcksam för tips!
Håkan och Gunilla: Vet han om att du känner så? Går det att prata med honom om det utan att göra det till för mycket anklagelse? Tror du att det är något speciellt som gör att du reagerar så starkt just nu?

Mia: Min man och jag skulle verkligen behöva prata med någon, men han vägrar. Vad kan jag göra för att han ska följa med?
Håkan och Gunilla: Det är svårt att tvinga någon. Du kan börja med att själv beställa tid och tala om det för honom samt erbjuda honom att följa med. Kanske väcks hans nyfikenhet och behov att ge sin syn på saken.

Sanna: Jag och min man har det bra tillsammans. Men vi har vissa saker som vi ständigt fastnar i. Jag tycker att han har för stort kontrollbehov och han tycker jag är för slarvig. Vad gör man för att inte fastna i samma fälla om och om igen? Trots att vi vet så trillar vi dit ändå.
Håkan och Gunilla: Denna typ av konflikt är inte ovanlig. Vi är olika och har formats av vår bakgrund och tidigare erfarenheter. Ni verkar fastna i era tidigare uppfattningar av varandra och för att mötas kanske ni behöver titta på era värderingar och varifrån de kommer. Det krävs viss acceptans för att hitta rätt i varandras olikheter. Ibland behöver mötet kompromisser.

Rolle: Min fru samlar högar med papper. Olika tidskrifter och infoblad med jobbrelation. Kan inte kasta ngt, och det samlas på köksbordet, hennes skrivbord och en del andra platser i huset! Men köksbordet är mest irriterande, jag tappar aptiten totalt och äter numera sällan mat hemma! Har i och för sig tappat en hel kilo på kuppen, men jag tror inte det är ett bantningstips att rekomndera. Hur skall jag få henne förstå att det inte kan vara så här???
Håkan och Gunilla: Du kanske skall berätta för henne hur du känner utifrån dej själv och utan att angripa. Försök tillsammans komma fram till något som båda upplever som rimligt.

Peter: Min fru och jag separerade i oktober förra året. Vi har två små pojkar. Vi har bra kontakt och kan umgås och prata utan svårigheter. Mitt problem är att jag har så fruktansvärt dåligt samvete gentemot mina barn pga vår skillsmässa. Jag mår superdåligt och det gnager i mig hela tiden. Hur ska jag komma vidare?
Håkan och Gunilla: Det som barn mår dåligt av efter en separation är mestadels att föräldrar har svårt att hålla sams och samarbeta. Detta verkar ni kunna klara av på ett bra sätt. De skuldkänslor som du verkar kämpa med behöver du kanske prata om med någon utomstående t ex någon proffessionell.

Jennie: Jag och min pojkvän ska flytta ihop och jag skulle vilja ha lite råd och tips på hur vi ska få det så bra som möjligt. Han har inga barn, men jag har två i åldrarna 15, dotter och 12, son. Han kommer att flytta in till mig i mitt hus. Vi pratar mycket om hur vi ska göra och inte göra, med barn, oss själva, praktiska saker just för att vi vill att det ska fungera. Har ni några bra tips och idéer?
Håkan och Gunilla: Fortsätt på er inslagna väg nämligen att prata mycket med varandra och ta gärna med barnen i samtalen när det är uppenbart att det ni pratar om berör dem. Det är viktigt för din sambo att han hittar att känna sej hemma. Samtidigt är det också viktigt att ta hänsyn till din och barnens rådande kultur.

Lilla jag.: Kommer jag nånsin ur detta? Min man har lämnat mig för 3 veckor sen och vi har en son. Han har inte ens frågat hur han mår,Bry han sig inte? Kan man bara stänga av och strunta i sitt barn.Ledsen mamma.
Håkan och Gunilla: Vi förstår att du är ledsen och att det kan kännas svårt att komma ur detta. Försök prata med din f d om att er son behöver honom som pappa. Har ni svårt att prata själva kan hjälp via samarbetssamtal i er kommun erbjudas.

Karin: Hur kan jag få min man mer intresserad av att göra något ihop med familjen istället för hans jobbet och fritidsintressena (som tar 100% av hans tid)? Man läser ibland om män som ångrar sig när de blir gamla, men då är det ju för sent.
Håkan och Gunilla: Berätta för honom att det är trevligt att ha honom med. Be honom komma med förslag på familjeaktiviteter. Om det är svårt att prata kanske ni behöver söka hjälp.

Sandra: Hej, vi bor utomlands o jag vantrivs något fruktansvärt där vi bor, min man älskar att jobba här och vill inte lämna.Jag har försökt vänja mig vid att leva här men blir bara mer och mer deprimerad o vi bråkar enormt mycket pg.av detta. Han säger att han vet hur jobbigt det är för mig men är ointresserad av att göra något åt det. Jag vill helst inte lämna honom, vi har barn och älskar varandra, men jag börjar bli desperat. Här finns tyvärr ingen familjerådgivning, hur ska jag få honom att förstå?
Håkan och Gunilla: Är enda lösningen att flytta eller kan du förbättra något på plats som ökar din trivsel. Vad är det som gör att just detta arbete för honom är så viktigt att han inte kan tänka sej att möta din önskan? Prata med varandra om detta.