Socionomen Anita von Schéele har arbetat med mobbning i arbetslivet i tjugo
år. Dels som forskare, dels som anställd på Arbetarskyddsstyrelsen och
numera som arbetsmiljökonsult. Hon är upphovsman till den del i
den svenska arbetsmiljölagen som beskriver hur chefen är ansvarig för att
organisera arbetet så att kränkande särbehandling förebyggs.
– Arbetsgivarna tycks inte inse sitt ansvar. Kränkande behandling nonchaleras,
det är svårt att bevisa och avfärdas tyvärr ofta med ingen rök utan eld,
säger Anita von Schéele.
Vad beror mobbningen på?
– Ofta på att den psykosociala arbetsmiljön är dålig, kanske är det
nedskärningar eller omorganisation på gång och då utbryter djungelns lag.
Man börjar förtala en kollega som får bli katalysator för
irritationen och oron.
Vem drabbas?
– Ofta är det väldigt duktiga människor. Men vem som helst kan drabbas: den
som skrattar högre, den som är borta för migrän ibland eller den som är
roligare eller tristare. Jag har följt tusentals olika fall med förtal,
spottloskor och avskruvade säkerhetsanordningar men gemensamt är att det
frodats en kultur där man tycker att man har rätt att bete sig illa mot den
man är irriterad på.
Vad visar din forskning?
– Att när den mobbade personen försvunnit så dröjer det inte länge förrän en
ny syndabock utses. Mobbningen är ett resultat av vantrivsel och dålig miljö
och syndabocken fyller en viktig funktion som avledare.
Hur löser man det?
– Det är inte lätt. För den mobbade kan bästa lösningen vara att byta
arbetsplats, tyvärr. För företaget gäller det att ta tag i den psykosociala
arbetsmiljön, kanske byta chef. Problemet finns hos dem som mobbar.
– På en bra arbetsplats mår man bra, är trygg och har hög tolerans. Inte ens
om man anser någon vara omöjlig att samarbeta med är det en ursäkt för att
behandla personen illa, säger Anita von Schéele.