I sin avhandling från förra året har hon undersökt upplevelserna hos kvinnor och män som försökt få barn genom provrörsbefruktning, IVF ( (in vitro fertilisering), men inte lyckats efter två år.
Kvinnorna som intervjuats beskriver hur de känner en livssorg. Männen säger att barnlösheten är som att bestiga ett berg. De tar en etapp i taget för att försöka nå toppen som är målet att bilda familj.
– Trots att männen själva hade fått en infertilitetsdiagnos kände de sig marginaliserade, säger Marianne Johansson. De upplevde att allt fokus låg på kvinnan. Dessutom var de frustrerade över att inte veta varför de inte kunde få barn, något som kvinnorna inte alls tog upp.
Marianne Johansson, som länge har arbetat vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg, men just nu undervisar vid Högskolan i Borås, gjorde också en större enkätstudie.
Hon jämförde livskvaliteten hos en grupp par som inte lyckats få barn genom IVF-behandling med en grupp där försöken gett resultat. De svarade på frågor om psykisk hälsa och välbefinnande fem år efter kontakten med vården.
– De som inte hade fått barn mådde sämre. Upplevelserna av infertiliteten var fortfarande en stor sak i deras liv. Det fanns ingen skillnad mellan kvinnor och män.
Tidigare studier har visat att män inte påverkas på samma sätt som kvinnor. Marianne Johansson tror det beror på att de gjorts under själva behandlingen eller kort därpå.
– Männen sätter sig själva i andra hand och lägger istället kraften på sin partner och vill att hon ska må bra. Det är han som stöttar och tröstar. Men när det gått en längre tid plockar de fram de egna känslorna.
Orsaken till infertilitet ligger i en tredjedel av fallen hos kvinnan, i en tredjedel hos mannen och i en tredjedel hos paret gemensamt, enligt Marianne Johansson.
Ändå finns de
n här skevheten i vå
rden. Vad beror det
på?
– Ibland är det äggledarna som inte fungerar, ibland är det spermieproduktionen. Men historiskt sett har infertilitet ändå setts som ett kvinnligt problem. Det är kvinnorna som har undersökts och behandlats. Förr visste man inte hur man skulle behandla män, men nu har det kommit nya metoder.
Sjukvården måste ta sig tid för stödjande samtal efter avslutad behandling, anser Marianne Johansson.
– Det finns kurator eller psykolog på de flesta ställen, men vårdpersonalen måste bli tydligare med att erbjuda stöd. I samtalen måste man också se både kvinnan och mannen i paret på ett bättre sätt och veta att de reagerar olika.