MALMÖ. Ismael, 17 år, bor i Kroksbäck i Malmö. Att bo i ett område där många
har det tufft hjälper, menar han. När de flesta har det likadant blir det
inte så jobbigt.
– Jag är inte uppväxt i en omgivning där alla ska ha fina grejer. Här är vi
alla lika. Min familj klarar sig bra om man ser till hur det är här i
Kroksbäck. Men tidigare hade vi en lång period av nerförsbacke i ekonomin
hemma. Då var det tufft. Nu har det värsta rett ut sig.
Är prylar viktiga?
– Ser jag en Iphone är det klart att jag tänker att det hade varit coolt att
ha en. Men det är inget jag ber mina föräldrar om. Jag vet att jag inte kan
fråga dem om något sådant. Jag har en vanlig mobil, den funkar. Jag får
studiebidraget men brukar bara använda hälften, resten går till min mamma.
Jag tror inte att det är bra att ha för mycket pengar i min ålder, för det
kommer man ju inte att ha sedan. Då är risken att man blir kriminell för att
man vill ha saker hela tiden.
Pratar du med dina vänner om pengar, eller om att inte ha pengar så att det
räcker hemma?
– Inte så direkt. Vissa skäms över att ha det svårt, andra väljer den
kriminella vägen. Här i Kroksbäck är det vanligt att man är fattig, så
egentligen är det inget man borde skämmas över. Men det gör man.
Tycker du att det är orättvist att vissa tonåringar har mer än vad du har?
– Det är inte så att jag är arg för det som vissa är. Det är inte orättvist om
man jämför med hur folket på Haiti har det. Vi har det olika, så är det. Jag
brukar försöka tänka att alla har en chans i livet. Skolan är gratis. Min
mamma fick inte ens gå i skolan i Afghanistan och min pappa förlorade sin
utbildning här i Sverige där den inte var värd något.
Har du tagit den där chansen?
– Jag har inte skyhöga betyg, men jag har så att jag klarar mig. I dag går jag
IT-programmet på John Bauer. Jag ska nog starta en egen livsmedelsaffär
sedan. Som min farbror.