Limhamn. – Vi har alltid arbetat på ob-tider och är vana vid det. Att jobba
kvällar, helger och röda dagar, det ingår i våra liv och är inget konstigt,
säger Malin Nilsson, som varit operationssjuksköterska på
Universitetssjukhuset Mas i fjorton år. Innan dess var hon undersköterska på
samma sjukhus.
Vi träffas en solig måndag i Limhamn. Här är lugnt och tyst och det känns som
om hela världen är på jobb, skola och dagis. Utom familjen Nilsson som är
samlad och har packat minimatsäck för en tur till närmaste lekplats med Sara
och Oscar.
Dagen före, en söndag, jobbade båda två och barnen var på dagis mellan halv
tio och fyra.
Känns det inte trist att lämna barnen när alla andra är lediga och hittar
på roliga grejor tillsammans?
– Vi är så vana vid att ha det så här så för oss är det inget konstigt, säger
Malin Nilsson.
– Vi har vår söndag i dag i stället, säger Mats Nilsson.
Han har varit röntgensjuksköterska på Mas i sjutton år och ägnar sig denna dag
mest åt att försöka få en bångstyrig drake att flyga och att hålla reda på
barn som vill gömma sig i buskarna.
– Jag kan inte tänka mig att jobba dagtid. Livet blir så inrutat, alla dagar
ser likadana ut. Nu kan vi åka och bada en onsdag till exempel, när inte
alla andra är och badar, säger Malin Nilsson.
Lösningen för den här familjen är förstås ob-dagis. Sara och Oscar går på
avdelningen Ekorren på Södra Sommarstadens ob-förskola. Den ligger vid Mas
och är öppen varje dag mellan 6.15 och 20.45.
Tre dagar i veckan lastar Mats Nilsson barnen på cykelkärran och cyklar till
dagis. På eftermiddagen tar Malin Nilsson samma åkdon hem med Sara och
Oscar. Hon jobbar 75 procent, han 90 procent. Ofta är bara en av dem hemma
med barnen när den andre jobbar.
– Vi har valt att gå så här omlott för barnens skull. Hade vi jobbat dagtid
hade de varit mindre lediga. Jag tycker att det fungerar bra att vara ensam
med barnen, ofta är de lugnare när det bara är en förälder hemma, säger
Malin Nilsson.
– Vi vill ta vara på den här tiden när barnen är små. Dagis är jättebra, det
ska vara roligt att vara där och skönt att vara hemma.
Senare just denna måndagseftermiddag är det dags för Malin Nilsson att bege
sig till jobbet medan Mats Nilsson är hemma. Först ska de äta lasagne och
Mats ska till Bauhaus och handla brädor.
– Vi försöker underlätta för varandra så mycket som möjligt genom att
förbereda allting och ha middagen färdig. Det går på rutin. Det låter kanske
tråkigt men det är mycket jobbigare när man inte har gjort i ordning allt i
förväg. Vi hjälps åt. Vi är helt enkelt världens bästa team.
Familjen Nilsson har inget nätverk av släktingar och vänner som kan hoppa in
som barnvakter. Mor- och farföräldrarna är över 75 år allihop och orkar inte
riktigt med ansvaret.
Till hösten kommer vardagen att förändras för familjen och bli knepigare att
få ihop. Sara börjar i förskoleklass på Djupadalsskolan och fritids har inte
öppet på kvällar och helger.
– I skolan är det är 9–12 som gäller och det går inte att rucka på det. På
dagis är det mer flexibelt. Det bästa hade varit om det hade funnits ett
ob-fritids som hört till skolan.
Vem som ska ta hand om Sara när mamma och pappa jobbar är inte riktigt löst
ännu. Farmor Elsbeth Nilsson, som bor i närheten, hämtar på fritids en dag i
veckan och på jobbhelger hoppas de att Sara kan vara hos en kompis.
– Men livet blir mer inrutat. Jag vill inte komma ut från dagisvärlden. De har
det så bra där. Enda nackdelen med vårt dagis är att de inte lär känna någon
här hemmavid.